2016 ser ut att bli ett ovanligt starkt år för dokumentärfilmen. När Svenska Filminstitutet presenterade vårens svenska filmer är 8 av 16 filmer just dokumentärer, en ovanligt hög siffra i sammanhanget.

På spelfilmsfronten utmärker sig bland annat Måns Månssons filmatisering av Kristian Lundbergs självbiografiska roman ”Yarden”, om en författare som hamnar i blåsväder och tvingas ta jobb på en omlastningsplats för bilar i Malmö.  

Det blir också äventyrsfilm, i regissören Axel Peterséns rafflande ”Under Pyramiden”, om en pappa och dotter som dras in i en smugglaruppgörelse i Kairo, med Johan Rabaeus och Reine Brynolfsson i rollerna.

Zlatan inpå livet

En av de mest profilerade dokumentärerna i vår är signerad Sveriges främsta dokumentärsyskon, Magnus och Fredrik Gertten. ”Den unge Zlatan” följer Zlatan Ibrahimovic första två år i karriären, från utbuad ungtupp i Malmö FF 1999 till genombrottet som en framtida fotbollsikon i Ajax 2001.

– Alla känner till Zlatan, men han är fortfarande är en gåta som person. Jag tror att han var mer öppen som ung, man får chansen att se en mer personlig Zlatan, säger Magnus Gertten om filmen under presentationen.

Bröderna följde Zlatan i samband med sin dokumentärserie ”Blådårar” från 1997 och 2001, men kommer först nu att presentera sitt omfattande intervjumaterial med den karismatiske men hetlevrade fotbollstalangen.

– ”Den unge Zlatan” handlar framför allt om ensamhet, när Zlatan inte var med laget var han ensam större delen av tiden. Det handlar också om en ung person som lever under en otrolig press, fortsätter han.

Trasiga familjer i fokus

Ett annat tydligt tema i filmvåren är skärskådandet av destruktiva familjerelationer. Såväl Hanna Skölds ”Granny’s dancing on the table” som dokumentärerna ”MonaLisa Story” av Jessica Nettelbladt och ”Say something” av Åsa Ekman handlar om familjer som drabbats av våld eller missbruk.

Det gör även ”Flickan, mamman och demonerna”, teaternestorn Suzanne Ostens första film på tio år. Här återvänder Osten till berättelsen i ”Flickan, mamman och soporna”, som tidigare gjorts som både pjäs och bok. En psykotisk mamma låser in sig med sin unga dotter i lägenhet, tillsammans med demoner som bara mamman kan se. En berättelse som fångar både tabut kring psykisk ohälsa och barnets bergfasta lojalitet till sin förälder, enligt Osten.

– Min berättelse handlar om ett barn som försöker greppa förälderns psykos. Det finns en stor dramatik i att barn är bundna till sina föräldrar: Du är bunden till den verkligheten, du har inget val. Det är detta som min film handlar om, säger Suzanne Osten.

”Skitfilm” för de allra yngsta

Desto mer tunnsått är det bland filmerna som riktar sig till barn. Regissören Linda Hambäcks filmatisering av Pernilla Stalfelts barnboksklassiker ”Bajsboken” är vårens enda svenska barnfilm.

”Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld” är precis som boken en lekfull blandning av biologi och filosofi för små barn. Men framförallt är det en film om vänskap, menar regissören Linda Hambäck.

– Jag blev kär i böcker väldigt tidigt, de är som ett uppslagsverk över kroppen, så jag kunde inte låta bli att använda titeln. Men framförallt handlar filmen om Dolores och Gunellens vänskap, säger regissören Linda Hambäck.

Rösterna till Dolores och Gunellen görs av Mia Skäringer och Klara Zimmergren, medan Rikard Wolff står för berättarrösten i berättelsen om kamratskap, uppbrott och, ja, bajs.

– Alla unga människor känner ju redan mest igen mig från Lejonkungen. Varje gång jag står vid en korvkiosk måste jag förr eller senare säga att: ”Ja, det var jag som dödade Mufasa”. Men nu kan jag lägga till att ”jag gör även rösten i Bajsfilmen”, säger Rikard Wolff skämtsamt.