Francois Damien spelar den belgiske fångvaktaren J. C. i romcom-fängelsedramat ”Tango Libre” i regi av Frédéric Fonteyne (”En erotisk affär”).
Han är tafatt, oartikulerad, kanske lite korkad men snäll, känslig och med hjärtat på rätta stället. En nedtonad och uppsnyggat slank version av den slapstickfigur han spelade i franska komedin ”Heartbreaker” för ett par år sedan. Då mot Vanessa Paradis och Romain Duris, om förföraren som räddar kvinnor från sina äktenskapliga tristess-öden genom att krossa deras hjärtan. Där var han den fete fixarkompisen med alla fel utom ett, att han älskade sin fru över allt annat och hon honom tillbaks…
Han är komisk även i ”Tango libre” . Väldig i kroppshydda och olycklig med trofasta tysta ögon i det snälla ansiktet.
Tango libre som film är fin överhuvudtaget så till vida att den hyfsat nyanserat visar upp spillror till män som alla växer till, som sig bör i en dramakomedi, älskvärda hjältar.
Vid första danssteget tillsammans på tangokursen kärar JC (Francois Damien) ner sig i danspartnern Alice (Anne Paulicevich).
Bland vaktkollegorna på jobbet i fängelset dagdrömmer han om nästa danslektion då Alice dyker upp mitt framför ögonen på honom. Men hon är där under besökstiden för att hälsa på två män som sitter inne. J.C.:s förhoppningar sjunker, det är mot reglementet att umgås med fångarnas släktingar och bekanta.
Särskilt när han bevittnar det livfulla och uppenbarligen passionerade, varma och humoristiska förhållande som den fria och vackra Alice har till båda männen i sitt liv, blir JC:s blick än mörkare. Alice delar besökstiden mellan de två, maken och kompanjonen, och båda män är fadersfigurer för hennes femtonårige son. Det är familjebildning som är på gränsen till samhällsomstörtande, och det drar åt sig blickar från andra konventionellare familjekonstellationer.
Tills alla vänjer sig.
En svartsjukekonflikt leder ändå till att den fängslade maken, trots tidigare motvilja, inser vikten av att förkovra sig inom argentinsk dans för att i rivalitet med J.C. öka sitt förförarkapital hos hustrun.
Som tur är har han gott om tid i fängelset att både leta en passande argentinsk gängledare med mord i blick, som kan lära upp honom – alla argentinare kan dansa – och till att öva danssteg med sina medfångar. Tangoflugan sprider sig bland fångar och personal i fängelset. Filmfotot glider, temperamentsfullt och förföriskt, och tango har sällan varit skönare, sexigare eller mer maskulint än hos fångarna som dansar i denna coola belgiska fängelsesaga.