I framtiden är människorna fortfarande olyckliga. Jorden har på grund av miljögifter och klimatkollaps blivit obeboelig, bortsett från Storbritannien och dess koloni Australien. Arbetarklassen tar sig till jobbet med ett enormt pendeltåg som går rakt genom planeten. Douglas Quaid (Colin Farrell) är en fabriksknegare som drömmer om något mer än en het fru och en bärs efter jobbet. Således besöker han ”Rekall”, ett företag som erbjuder minnesimplantat. Samtidigt som han ska få sin spruta av ”subjektiv sanning” ballar allting ur. Polisen börjar jaga honom och hans fru (Kate Beckinsale) vill döda honom. Quaid är egentligen hemlig agent inom motståndsrörelsen och nu är han på rymmen utan att veta varför. Eller är han? Öh.
Med andra ord är skelettet från originalet ”Total Recall” (1990) kvar, om än i barskrapad form. Den mysiga B-filmscharmen har lobotomerats till lydnad och verkar utmejslad efter en obegåvad reklamares vision om fantasilös action.
2012 års ”Recall” refererar flera gånger till originalet (t ex en prostituerad med tre bröst) men produktionen står så skakigt och de små hyllningarna framstår som manusutfyllnad, snarare än snygga blinkningar. Dessutom har man roffat åt sig så skamlöst från andra framtidsfilmer att logiken blir motsägelsefull till och med för science fiction-genren. Den vaga ”kinesifieringen” av framtidens samhälle´- som Ridley Scott byggde i ”Blade Runner” – skriker med övertydlighet, och solkatter studsar mot kameralinsen trots det konstanta regnandet. Urvattnad noir i dubbel bemärkelse.
Konceptet med svävare och trafikmyller på flera vertikala plan är direkt plockade från ”Judge Dredd” eller ”Femte Elemtet” och kåkstäderna som verkar insprängda mellan enorma skyskrapor ser kalkerade ut vilket gör att megastadsmiljön får ett ihoptryckt utseende och samma kulisskänsla som ”Skrotnisse och hans vänner”.
Mest löje väcker den fjäderlätta ”filosofiska” sensmoralen, om att Quaid måste lära sig ”leva i nuet” (och glömma att han lider av minnesförlust) för att hitta sin moraliska kompass och slåss för rebellerna.
Herreg-u-d vad jag saknar Arnold.