”UNICOM” har sitt huvudkontor i den lillastaden Backberga och kämpar för att komma tillbaka från botten av telekommarknadensdarwinistiska näringskedja. I en byggnad så omodern att sporerna i luften tycksvara orangebruna försöker Kjell Bergqvist, som spelar chefen, moderniseraföretaget. Även om Kjelle bara gör en uppskruvad version av sin klassiskt lynnigegubbe som man sett i hundra filmer är han hyfsat välcastad. Handlingenfortlöper bland annat med militanta elallergiker som saboterar mobilmaster ochOlle Sarri som blir steriliserad, men tyvärr räcker det inte riktigt helavägen.

Någonstans går regissör och manusförfattarenPatrik Eklund vilse i alla sidospår och lustiga filurer. En finska som ”gillar kok”,en städerska med spindelskräck som sover i kroppsstrumpa och kontorsråttanKenneth – en lite för uppenbar plankning av Milton i ”Office Space”.

Traditionen av humor i svensk film är enmotorväg av besvikelser som aldrig verkar ta slut. Så är det för mig, dig,alla. Komik och satir är fortfarande ett främmande språk för svenskar, där enmarginell procent (mest serietecknare och Tankesmedjan i P3)håller flaggan i topp. ”Flimmer” är kanske inte frälsningen jag hade hoppatspå, men debutanten Patrik Eklunds ambitioner är ändå ställd högt över alla”Göta kanal” och skämten träffar rätt tillräckligt ofta. Ibland verkar de hastigit Eklund till huvudet och blir för knasiga för sitt eget bästa. Men, föratt citera Lee Ermey, Marinkårens sadistiska träningssergeant i ”Full metal jacket”:”sometimes, guts is enough”.