”Show – don't tell” är en tv-regel som används till fullo i dokumentären ”Pussy versus Putin”, med Sverigepremiär på Göteborgs nu pågående filmfestival.

Under en dryg timme får publiken följa med aktivister från Pussy Riot – främst de tre kvinnor som har suttit av sina fängelsestraff – under planering, högljudda aktioner på stan (och i den berömda katedralen) samt i häktet. Kameran följer med överallt och de utvalda händelserna målar en bild av vad Pussy Riot egentligen har för sig – och hur det tas emot av andra ryssar.

”Man glömmer bort sina rädslor”

Turerna till häktet är många och även filmarna från det ryska filmkollektivet bakom – Gogol's Wives – har suttit frihetsberövade under arbetet med filmen, som mest i sju dagar.

Kulturnyheternas webb har träffat en av regissörerna på filmfestivalen i Göteborg, efter ett seminarium om feministisk aktivism. Han menar att man vänjer sig:

– Första gången kan det vara väldigt läskigt. Ibland tänker jag på att jag också skulle kunna hamna i fängelse för en längre tid. Men det gäller för alla aktivister. Och det är så viktigt att vi fortsätter dokumentera det som händer, att man glömmer bort sina rädslor och gränser. Vi gör vårt jobb.

Vill inspirera till handling

Han vill inte säga sitt namn, men ingår i gruppen som filmade, filmade och filmade tills de plötsligt insåg att materialet kunde fungera som en dokumentär. Pussy Riot-medlemmarna lärde han känna innan hela världens blick riktades mot den regimkritiska gruppen, för ”alla känner alla” bland politiska konstnärer i Ryssland.

Regissören tycker att Pussy Riots styrka är deras mod, vilket han vill förmedla med filmen.

– De visar stort mod i konfrontationer med polisen. Och de är bra på att göra aktioner, med väldigt starka, minnesvärda karaktärer. Jag hoppas att filmen ska visa människor hur viktigt det är att handla. Och att folk ska se hur dessa ömtåliga tjejer lyckades med något som de flesta män aldrig skulle klara av.

”Visar upp dem som hjältar”

”Pussy versus Putin” är en film med distans. Man kommer aldrig aktivisterna in på livet. Och det är en medveten strategi.

– I den här filmen ser vi väldigt lite av tjejernas mänskliga sidor. Vi har valt bort scener där föräldrar gråter medan deras barn förs bort av polisen. Det var ett medvetet val, för vi ville visa upp dem som hjältar.

Det trots att majoriteten av Rysslands 3-4 större feministiska grupper faktiskt inte stöttar Pussy Riot, enligt regissören från Gogol's Wives.

”Ingen i Ryssland är fri”

I en av filmens sista scener har en grupp människor samlats utanför stängslet när de tre aktivisterna Nadezhda Tolokonnikova, Maria Alekhina och Yekaterina Samutsevich förs in i en lastbil och körs iväg. Människorna ropar om frihet. I dag är alla tre släppta, men hur fria är Pussy Riot om deras demonstrationer gång på gång avslutas med att polisen kör iväg med dem?

– Ingen i Ryssland är fri, tycker jag. När politiska aktivister sitter i fängelset så är de nästan mer fria än utanför. För där inne har de koll på vad som händer och staten kan inte ta ifrån dem något mer. Det kan inte bli värre, säger regissören.

I tv-inslaget ovan träffar Kulturnyheternas reporter Abdul Hibombo även den kvinnliga halvan av regissörsduon.