”Den finska krigsbarnen” brukar de kallas – de nästan 80.000 barn skickades till Sverige för att få skydd under andra världskriget.

Den nyskrivna pjäsen ”Fosterlandet” är en familjekrönika där vi får följa ett av dessa öden.

– Efter andra världskriget sa man att det tar fyra generationer för ett krig att gå ur en familj. Jag är den tredje generationen. Jag är barn till ett krigsbarn. Vad betyder det att kriget fortplantar sig genom erfarenheter, känslor och går vidare till nästa generation, undrar teaterchefen Anna Takanen, som också är pjäsens regissör.

Två nya pjäser

I mitten av mars är det urpremiär för en annan pjäs med svenskfinsk bäring. Det är dramatiseringen av Eija Hetekivi Olssons bästsäljande roman ”Ingenbarnsland”.

Hennes föräldrar var två av de många finländare som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare under 1960- och 70-talet. Berättelsen handlar om flickan Miras kämpiga uppväxt i Göteborgsförorten Gårdsten. Carolina Frände står för regin.

– Det finns liksom inte i den svenskspråkiga litteraturen, som handlar om den här tiden, de här barnen, som är födda i Sverige och svenskar, men har en finsk familj och en finsk bakgrund. Den berättelsen tycker inte jag att jag har fått tidigare, säger Carolina Frände.