I den amerikanska författaren Claire Messuds roman ”Kvinnan på övervåningen” är huvudpersonen en medelålders kvinna med ouppfyllda konstnärsdrömmar och en stor ilska i bröstet.
Huvudpersonen heter Nora Eldridge, närmar sig fyrtio, jobbar som lågstadielärare och har inga barn eller en konstnärskarriär. Hennes vardag ställs på ända i mötet med familjen Shahid från Paris. Hon är konstnär, han gästforskare på Harvard och den förtjusande sonen är en elev i hennes klass.
– En av de saker som Nora ständigt talar om är att hon uppfostrades till att vara snäll, säger Claire Messud och påpekar hur hennes roman handlar om hur flickor fostras till att vara duktiga och fogas in i den kvinnliga hackordningen.
Män döms inte på samma sätt
Romankaraktären tar hand om sin döende mor och sedan sin ensamme far. Clarie Messud menar att kvinnor döms hårdare än män om de inte tar hand om sina barn eller inte tar hand om sina föräldrar.
– Jag tror inte att man dömer män på samma sätt. Det börjar tidigt, och jag vet inte om det är arv eller miljö, säger Messud till Kulturnyheterna när hon är på Sverigebesök.
Illusionen om ett annat liv som väntar
Romanen handlar också om att härda ut i det lilla livet och samtidigt drömma om ett annat, om att åldras och kanske ge upp några av drömmarna, stora som små.
– Vi i västvärlden är så privilegierade, och vi tillåts vara unga så länge. Vi kan leva våra små liv, och inbilla oss att ett annat liv väntar oss så småningom. Och jag tror att det kommer ett ögonblick som infaller olika för oss alla när man måste vakna upp och inse att det livet aldrig kommer, säger messud.
Krav från omgivningen
För Nora Eldrige handlar det andra livet om en konstnärskarriär som aldrig kommer. Hon ville satsa på konsten men det kostade för mycket.
– Det är alltid svårt att våga satsa på konstnärskapet, men det är nog svårare och annorlunda för kvinnor på grund av de krav som ställs av omgivningen, säger Clarie Messud som menar att kvinnor har krav på sig att ta hand om barn och sin familj.
–Det som hos män betraktas som totalt engagemang betraktas ofta som själviskhet hos kvinnor, säger Clarie Messud.