Melissa Horn, rockbandet Mustasch och Marilyn Manson har alla skrivit låtar om verkliga brott. Foto: TT

Från Columbine till Yara – musik om verkliga brott

Uppdaterad
Publicerad

Marilyn Manson sjöng om skolattacken i Columbine, Melissa Horn om dödsmisshandeln av 16-åriga Riccardo på Kungsholmen och rockbandet Mustasch gjorde låten ”Yaras sång”. SVT:s kriminalreporter Andreas Björklund har gjort en djupdykning i musik som bygger på riktiga brott.

Många gånger framställs rockmusiker som de bara skulle vara intresserade av sprit, droger och lättklädda damer.

Under slutet av 80-talet handlade texterna ofta om dessa element och även om texterna handlade om något helt annat, så var det ändå mest halvnakna kvinnor i bandens rockvideor.

Men nog har rockartisterna börjat engagera sig i samhällsfrågor i en allt högre grad. Ett exempel är Göteborgsgruppen Mustasch som på sin senaste skiva skrivit låten ”Yaras Song” om 8-åriga Yara i Karlskrona som misshandlades till döds av sin morbror och hans fru.

Yara misshandlades till döds

Yara hade alltid blåmärken på sin lilla kropp och hade misshandlats systematiskt innan hon till slut slogs ihjäl med en brödkavel. Hon hade flytt från krigets Gaza till idylliska Karlskrona, men säkerheten visade sig vara en illusion.

Sångaren Ralf Gyllenhammar sjunger : ”How I wish I could be there and take your blows instead” och ”I´d help you make them stop, cause in the night I see your face, unable to comprehend”

– Jag blev så arg att jag började gråta, säger Ralf Gyllenhammar till P4 Blekinge om orsaken att han och gruppen valde att skriva en låt om dödsmisshandeln.

Dödsmisshandeln på Kungsholmen

En annan artist är singer-songwritern Melissa Horn som skrivit om dödsmisshandeln av 16-åriga Riccardo på Kungsholmen 2007 i låten ”Kungsholms Hamn”. En låt hon ombads att spela på den första minnesceremonin som hölls efter terrorattentaten på Utöya och centrala Oslo.

Vanligt med låtar om rättsfall utomlands

Låtar om brottsfall och mördare är ganska ovanliga bland svenska artister. Utländska artister skriver ofta om seriemördare men mer sällan om specifika brottsfall.

Ett exempel är världssamvetet Bob Geldof´s band ”The Boomtown Rats” som 1979 släppte låten ”I don’t like mondays”. Geldof hade inspirerats till låten av den 16-åriga Brenda Ann Spencer som tidigare samma år sköt ihjäl vaktmästaren Mike Suchar och rektorn Burton Wragg samt ytterligare skadade 11 barn och en polis på Cleveland Elementary School. Hennes motivering var:

– I don't like Mondays, this livens up the day.

Skolattacken i Columbine

En annan låt som tar upp skolskjutningar är ”The Nobodies” med Marilyn Manson. Låten riktar sig till Eric Harris and Dylan Klebold som utförde skolattacken på Columbine Highschool den 20 april 1999. Totalt mördades 13 personer (12 elever och 1 lärare) och 21 personer skadades. Båda mördarna tog sina liv efter massakern.

”We're the nobodies, wanna be somebodies, we're dead, we know just who we are”, sjunger Manson.

Marilyn Manson beskylldes av den kristna högern i USA för att ha del i skolmassakern eftersom han skrev musik som uppmanade till våld, hat, droger, mord och självmord. Dokumentärfilmaren Michael Moore ställer en fråga till Manson i filmen ”Bowling for Columbine”.

– Om du skulle kunna tala direkt till barnen i Colubine eller människorna i det samhället. Vad skulle du säga till dem om de var här nu, frågade Moore.

– Jag skulle inte säga ett enda ord till dem utan jag skulle lyssna på vad de hade att säga. För det gjorde ingen, svarade Manson

Sex Pistols lät tågrånare sjunga

Paret Ian Brady and Myra Hindley är två ökända brittiska mördare. De dödade fem barn i åldern 10-17 år och fyra av barnen hade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Både The Smiths, i låten ”Suffer little children” och Sex Pistols i låten ”No one is innocent” (utan John ”Johnny Rotten” Lydon) har skrivit låtar om seriemördarna.

Johnny Rotten hade hoppat av bandet och gitarristen Steve Jones lät den gamla tågrånaren Ronald Biggs sjunga låten. Biggs hade flytt till Brasilien för att undkomma från straffet han dömts till efter rånet.

Metalband gör ofta låtar om seriemördare

Seriemördare är något som många band tar upp, speciellt tyngre metalband som Suffocation: Bind Torture Kill (BTK-killer), Slayer: 213 (Jeffrey Dahmer), Macabre: Son of Sam (David Berkowitz)

Deathmetal-bandet Macabre från Chicago är lite speciella eftersom de i princip skrivit låtar om alla kända seriemördare.

Men även andra artister som Bruce Springsteen i låten Nebraska (Charles Starkweather), skriver om seriemördare.

Tyska Rammstein har också skrivit låtar om brott. ”Mein Teil” handlar om den tyska kannibalen Armin Meiwes och låten ”Wiener Blut” handlar om Josef Fritzl som höll sin dotter inlåst i källaren i 24 år och utsatte henne för övergrepp.

Hyllning av brottslingar

Det finns också massor av låtar och band som hyllar brott. Narco Corridos är visor som tillägnas och hyllar sydamerikanska knarkhandlare, mördare och kartelledare. Jag kan rekommendera dokumentärfilmen Narco Cultura som tar upp fenomenet. Texterna är lika blodiga som våldet och det är ganska underligt att lyssna på texter där mördare hyllas som hjältar. Ett exempel är Los Tucanes de Tijuana med låten ”El Centenario”.

Västkust rap och N.W.A

Den amerikanska versionen av Narco Corridos måste man nog säga är västkust-rap. Det mest kända gruppen är N.W.A som 1998 släppte albumet ”Straight outta Compton” där låten ”Fuck the Police” finns. Låtarna var skrivna i ett perspektiv sett från gatan. Polisen och den vita rasen var fienden och man glorifierade gängbrottslighet. Att de vita blev måltavla menade man berodde på hur de svarta under åratal blivit nedtryckta av vita makthavare. Ofta var texterna också sexistiska, våldsamma och homofobiska.

”Searching my car, looking for the product, thinking every nigga is selling narcotics. You'd rather see, me in the pen”.

”Beat a police out of shape and when I'm finished, bring the yellow tape. To tape off the scene of the slaughter”.

Gänglivet viktigt

Rapparnas texter har blivit mer städade och mindre våldsamma under åren men synen på kvinnan är ofta lika stereotyp som kvinnans roll var i rocken i slutet av 1980-talet.

Gatan och gänget är fortfarande viktigt i texterna vilket förmodligen beror på det samhälle de lever i. Los Angeles-polisen uppskattar att det finns 100.000 gängmedlemmar i staden. Även andra städer och länder har problem med gäng, även Sverige men i betydligt mindre skala.

Hjalmar Söderbergs gängkoppling

Författaren Hjalmar Söderberg förstod redan på sin tid människan och att man vill ty sig till en grupp eller gäng.

– Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. (Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas 1905)

Jag har ingen aning om Mustasch och Ralf Gyllenhammar läst Hjalmar Söderberg, men i låten ”Feared and Hated” väcks i alla fall tanken.

”I´ve always felt rejected, I´ve always strayed the streets on my own. Like a stranger that nobody knows. I lied and made up stories. To hide the fact that I was alone. An outcast from a broken home”.

”I wanted to be loved, at least admired, if not I want to be feared and hated”.

Lägg till din favorit

Det finns en uppsjö av låtar som handlar om verkliga brott. Jag valde låtar i perspektivet att få med olika låtstilar. Vilka gillar ni? Vilka självklara låtar borde jag haft med. Lägg in din favorit i min öppna spellista på Spotify.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.