Bästa huvudroll
”Never go full retard” är ett citat som brukar dyka upp vid den här tiden på året. Det yttrades först i metakomedin ”Tropic Thunder” där den pretentiösa aktören Kirk Lazarus (Robert Downey Jr) lanserade sin teori om hur man landar en Oscar: Spela en roll med handikapp, men gör den inte för hårt drabbad, man får inte gå hela vägen till fullständig retardation, sånt gillar inte juryn.
Alltså en lagom störd individ i en sentimental och haussad film.
Vi ser några sådana även detta år. Främst då Benedict Cumberbatchs huvudroll i det av många överskattade spiondramat ”The Imitation Game”. Hans Alan Turing hade inte bara något slags autistisk störning i lättare Rain Man-spektrat, han var dessutom homosexuell i en homofob tid – en svårslagen kombo i de här sammanhangen.
Mot honom står Eddie Redmaynes porträtt av ALS-sjuke geniet Stephen Hawking. Redmayne fick en Golden Globe men jag satsar mina pengar Cumberbatchs.
I Bästa kvinnliga-racet om ”Never go full retard” ställer Julianne Moore upp som alzheimersjuk i ”Still Alice”, ett känsligt drama som skräddarsytt för att passa en Oscarstatyett.
En udda fågel här är franska Marion Cotillard som är nominerad för sin huvudroll i bröderna Dardennes ”Två dagar, en natt”. Det är nog första gången en belgisk, fransktalad film är nominerad utanför kategorin Bästa icke engelskspråkiga film. Oddsen på Cotillard-vinst lär vara extremt höga. Moore vinner.
Bästa film och regi
Häromdagen gick ju Irans ledare Ali Khamenei ut och fördömde Clint Eastwoods prickskytts-hyllning ”American Sniper” som varandes anti-muslimsk propaganda, vilket möjligen ökade den här reaktionära krigsfilmens chanser på den hemmakära galan, men den är nog ändå lite för kontroversiell, även i USA, för att falla hela juryn på läppen.
Istället står det mellan Wes Andersons ”The Grand Budapest Hotel” och ”Boyhood”, med den senare Golden Globe-vinnaren som knapp favorit.
Å andra sidan: Samma film är, om man ska ta hänsyn till vilket långdraget regiprojekt detta var, fullständigt given i kategorin Bästa regi, så kanske finns där ändå en chans för en uppstickare i kampen om Bästa film. Vore kul om exempelvis Alejandro González Iñárritus Hollywood-basher ”Birdman” gled om på upploppet. Helt osannolikt är det inte då industrin brukar gilla att se sig själv på film.
Bästa kvinnliga biroll borde gå till gamla favoriten Patricia Arquette som gör en imponerande comeback i Linklaters ”Boyhood”.
Manliga biroll känns inte lika självklar men det är inte osannolikt att J.K. Simmons får höja sin första Oscar för sin hyllade roll som den tyranniske musikläraren i ”Whiplash”.
Bästa icke engelskspråkiga
Ruben Östlunds ”Turist” tog ju sig inte hela vägen hit men det är ändå en kategori som fullständigt bågnar av filmisk kreativitet. Speciellt polska ”Ida”, ryska ”Leviathan” och mauretanska ”Timbuktu” – tre på olika sätt mästerliga verk. ”Wild Tales” är förvisso en underhållande argentinsk novellsamling men ändå en lättviktare i denna tunga samling.
Jämnt skägg alltså, men jag tror på ”Timbuktu” som med sin udda blick på jihadism och terrorism är svidande aktuell.
Jag skulle gärna se att Bästa foto gick till de svindlande vackra bilderna i polska ”Ida” men det är ändå sällsynt att icke-amerikanska filmer premieras här. Vinner gör nog det tillbakalutat braskande bildarbetet i ”The Grand Budapest Hotel”, vilket ju vore helt rättmätigt det också.
Men okej, det mesta talar väl ändå för att guldgubbarna även detta går till de filmer vars pr-folk lobbat hårdast mot juryn, och delat ut de finaste presenterna...