Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Vi som var öppna var jag, Mark, Rikard Wolff och ett par till”

Jonas Gardell.

Jonas Gardells angrepp mot hbtq-rörelsen i tidningen Faktum väcker debatt. Själv tycker han att han blivit felciterad.

Jonas Gardell har blivit sönderhyllad för sin romantrilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar” om när aids kom till Sverige på 80-talet. En sjukdom som i första hand drabbade och dödade homosexuella män. I kväll sänds andra delen av dramaserien baserad på böckerna i SVT.

I senaste numret av tidningen Faktum kritiserar författaren de lesbiska kvinnorna som han menar inte fanns där under de kritiska åren.

– Under alla aidsår var det bögar hit och dit. Bögar dog och bögar var sjuka. Med Pride nittioåtta fick vi glömma bögarna. I stället för bögarna kom Eva och Efva – när hela slaget var över faktiskt. Jag tycker de är jätteduktiga, men de var fan inte där på 80-talet när vi skulle behövt dem!, säger han till tidningen.

I samma intervju ifrågasätter Gardell queer-begreppet och genusforskningen.

– Det är ju så löjligt! Hela queer-grejen. Det var ju jag. Hela jag var ju queer. Sedan kommer några satans akademiker och snor begreppet och gör det till en teoretisk disciplin. Ett antal brudar som slickat minimalt mycket fitta för att ha rätt att kalla sig flator!”

Jonas Gardell säger också att Pride borde byta namn till homosexuella frigörelseveckan.

”Jättemarginaliserad grupp”

Uttalandena har fått kritik i sociala medier, i hbtq-kretsar och bland genusforskare. Journalisten Anna -Maria Sörberg har skrivit boken ”Det sjuka” om hiv och aids i Sverige. Hon tycker att Jonas Gardells svingar åt fel håll.

– Lesbiska var ju precis som bögar och andra icke heterosexuella marginaliserade som grupp, ihopbuntade till avvikare vid 80-talets början. Att vara ensam kvinna i den miljön var svårt, lesbiskas frågor fick stå helt tillbaka. Lesbiskas frågor fick stå tillbaka. Den kamp som utfördes av så många på olika plan genom hiv och aids har förstås inte glömts bort, varken av lesbiska eller andra. Det framstår bara som osolidariskt att påstå, säger hon till Kulturnyheterna.

När Kulturnyheterna får tag på Jonas Gardell visar det sig att han delvis känner sig felciterad:

”Vad jag kan bedöma har journalisten satt ihop och förkortat två skilda resonemang på ett olyckligt vis. (...) Eva och Efva vet jag över huvud taget inte varför journalisten blandar in i det här sammanhanget. Det kan komma från ett resonemang om att hur mycket jag än beundrar dem, så var de faktiskt inte öppna i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Vi som var öppna offentliga personer då med vad det innebar av mordhot och annat var jag, Mark, Rikard Wolff och ett par till”, skriver han.

”Kan känna sig utstötta”

Sin diss av queer-akademiker och hbtq-rörelsen kommenterar Jonas Gardell så här:

”Den alltmer utökade bokstavskombinationen (man kan lägga till både L och I) syftar naturligtvis till att inkludera och omfatta så många som möjligt, men faktum är att det tvärtom kan få somliga, som också har rätt att känna sig sedda, synliggjorda och omfattade, att känna sig främmande och utstötta. Och det är olyckligt. Och ja, det finns en och annan bög som känner sig direkt föraktade av teoretikerna.”

Anna -Maria Sörberg tycker däremot att Jonas Gardell låter gammeldags:

-  Det låter som en konservativ eller oinsatt hållning. All den sexualpolitiska kamp som förs idag kopplat till sexualitet och kön bedrivs av akademiker, aktivister och andra på sätt hela tiden. Att kritisera akademiker eller forskning för att förstöra sexualpolitiken framstår som historielöst snarare än kritiskt.