I en intervju med SVT från 1987 berättar Gunnel Linde att hon fick tydliga instruktioner när hon skapade sagofigurerna Pellepennan och Suddagumman för tv i slutet av 1960-talet.

– Det skulle vara realistiskt, och det tyckte jag var en väldigt svår utmaning just för mig. Jag har aldrig kunnat skilja på fantasi och verklighet, jag tycker inte att det går, det är som att dela ett hårstrå, sade Gunnel Linde i en intervju i SVT 1987.

Mångsidig kulturproducent

Linde hoppade mellan olika uttrycksformer. Förutom att skriva böcker jobbade hon med både radio och teve. Debutboken ”Osynliga klubben och hönshusbåten” var från början ett populärt radioprogram.

– Det är så typiskt att Gunnel Linde att ”Den vita stenen” inte bara är hennes mest kända bok utan också är en våra mest kända barnteveserier, säger Lotta Olsson, litteraturkritiker på Dagens Nyheter.   

- Hon håller på med barn och barns liv hela tiden. När hon berättar om det svåra så ser hon också att barn har en massa problem som man måste göra någonting åt. Det var hon och Berit Hedeby som gjorde den stora utställningen om barnmisshandel på Kulturhuset som blev upprinnelsen till BRIS.

”Lyckades alltid balansera”

Förutom mamm- och pappsagor och löjliga familjer var Gunnel Linde även med och grundade organisationen BRIS, Barnens rätt i samhället, där hon under många år satt i styrelsen.

– Det tyckte jag var så fantastiskt med henne – att hon alltid lyckades balansera. Det fanns alltid båda sidorna, svart och vitt, mörkt och ljust, realism och fantasi. Hon lyckades gå rakt på det viktiga i livet, säger Lotta Olsson.