När Statens musikverk bantas ned är det biblioteket som tar mest stryk. En fjärdedel av tjänsterna försvinner, och med dem ovärderlig kunskap om ett unikt kulturarv.

Anna Eklund Tarantino är en av dem som nu protesterar, bland annat genom en kampanj på Facebook. Hon säger att hon är ”helt beroende av att biblioteket finns”, och enligt henne är bibliotekariernas arbete oumbärligt för musik- och teaterlivet.

– Man kan komma dit med en lite diffus idé. Man kan säga: ”Jag behöver musik som är mörk och dov. Jag har en klarinett, en fiol och ett piano. Kan ni hjälpa mig?” Och det kan de.

”Någon måste hitta materialet”

Också bland musikforskare, som Rikard Hoogland på Stockholms universitet, är oron stor.

– Här på institutionen har vi fyra-fem forskningsprojekt som är helt beroende av samlingarna på biblioteket. Får vi inte tillgång till materialet kan vi inte forska i det, naturligtvis. Någon måste hitta materialet. Vi kan inte gå in och gräva i samlingarna.

”Fortsatt hög kvalitet”

Men Musikverkets generaldirektör Stina Westerberg tycker att oron är överdriven.

– När det gäller det som människor har oroat sig för, med servicen och tillgängligheten i biblioteken, kommer den inte att påverkas. Vi kommer att hålla en fortsatt hög kvalitet, säger hon.

Rikard Hoogland är inte så säker på det.

– Logiken säger att med mindre personal blir det mindre service. Det leder i slutändan till en sämre verksamhet, säger han.

Reporter i inslaget: Amanda Horne och Abdul Hibombo

Fotograf: Don Titelman och John Kassman

Klippning: Henrik Norrsell