Från genombrottet på 70-talet till bortgången i slutet på 90-talet var Björn Afzelius ett av svensk musiks största namn. Nu verkar det finnas ett nyväckt intresse för honom.
Det kommer en biografi om artisten i oktober, samtidigt som det också görs en dokumentär. I helgen var det dessutom premiär för Marianne Lindberg-De Geers Afzeliuspjäs ”Johnny Boy” på Stockholms stadsteater.
– I min pjäs vill jag berätta om de kvinnor som omger en kille som Johnny Boy. Vad är det som är så attraktivt? Varför snurrar vi som planeter runt solen här? Vad gör vi?
Oåtkomliga män och besatta kvinnor
Konstnären Marianne Lindeberg De Geer regidebuterar nu på Stockholms Stadsteater med sin egen pjäs ”Johnny Boy”, inspirerad av hennes tioåriga förhållande av och till, med musikern Björn Afzelius.
Pjäsen handlar om män som gör sig oåtkomliga, som inte klarar av närhet, som inte vill binda sig. Och om kvinnorna som blir besatta av dem.
”Var otroligt fäst vid honom”
Björn Afzelius var en del av 70-talets musikrörelse, var med och bildade Hoola Bandoola Band och blev sedan, som soloartist, en av Sveriges populäraste artister. Björn Afzelius stod på toppen av sig karriär när han för snart 15 år sedan gick bort i cancer.
– För mig är det spännande att se hur jag gör och hur kvinnor gör, varför stannade jag i detta som … Jag tyckte inte om hans låtar särskilt mycket. Jag tyckte in om hans smak. Men jag var otroligt fäst vid honom – jag kan inte förklara det, säger Marianne Lindeberg De Geer.
Om ”fula strategier”
Konstnären – och numera regissören – har vissa frågor som hon hoppas att publiken ska börja fundera på när de har sett ”Johnny Boy”.
– Det är lätt att tro att Johnny utnyttjar. Män är ju normen och då är kvinnor inte normen. Och när man inte är normen så får man hitta strategier som ibland är rätt fula för att komma närmare besluten, för att komma närmare dit man vill därför att man inte är självklar.
– Jag hoppas ju att den väcker någon lust att prata om de fula strategierna som det för med sig att vara ”det andra könet”. Det är inte så att vi bara är offer. Vaför håller vi på år ut och år in?
”Vi slutade lyssna”
För Marianne Lindeberg De Geer betyder pjäsen mycket på ett personligt plan:
– Jag tycker synd om oss, synd om både Johnny Boy, Marie, Gina och Rita. Vi kämpar på som bara den, vi lyssnade aldrig riktigt på varandra vi var så upptagna av vår egen sorg, desperation och karriär. Vi slutade lyssna.
”Johnny Boy” heter ett album från 1978 av Björn Afzelius.