2013 stod den Malmö-baserade studion Massive Entertainment på kulmen av en massiv hajp: allt talade för att de hade nästa stora spelsuccé inom räckhåll, och skulle följa svenska ”Battlefield”-skaparna Dice och Minecraft-studion Mojang ut i den internationella miljonsäljarsfären.
När The Division presenterades på E3, världens största spelmässa, samma år blev det spelvärldens överlägset största snackis. Presentationsvideon har idag setts över fem miljoner gånger, och är en minutiöst detaljerad skildring av ett New York i undantagstillstånd, efter att en dödlig influensa lamslagit hela USA.
Det realistiska scenariot, presenterat när svininfluensan låg färskt i minnet, i kombination med en fantastisk grafik och närvarokänsla gjorde att BBC, Forbes, Guardian och en lång rad tongivande spelmedier hyllade The Division till skyarna. I Skånes spelindustri talade man snart om Malmö som ett blivande europeiskt spelmecka.
Tvivel har väckts
2016, en dryg månad före release, är situationen annorlunda. Efter flera kraftiga förseningar har entusiasmen mattats av, och frågor har börjat ställas om Massive kan leverera på förhandshajpen. Det finns plötsligt en del att bevisa när de nu presenterar betan, en spelbar demo, för en begränsad publik.
Känslan av dramatik kommer med andra ord från flera håll i The Divisions inledande sekunder, när man som en del av en samhällsbevarande militär enhet susar fram över Manhattans skyskrapor i en helikopter, tre veckor in i en total systemkollaps.
Och visst är det en mäktig upplevelse att vandra ut ur militärbasen i närheten av Lincolntunneln, genom karantänzonens luftslussar, förbi de långa raderna av liksäckar och ut i en brinnande miljonstad. Trots detta lär redan de första minuterna, där spelaren släpps fri att utforska Manhattans övergivna avenyer och plundrade butiker, sannolikt bli en vattendelare.
The Division är otvivelaktigt ett vackert spel, snöflingor virvlar ned och bildar ett vitt täcke på min karaktärs dunjacka, medan rökplymer från brinnande bilar ringlar upp mot en himmel där fågelflockar kryssar mellan nedsläckta skyskrapor.
Riskerar kritik
Imponerande, men inte mer än hos konkurrenterna Grand Theft Auto och Destiny, och inte i nivå med fotorealismen som Massive har marknadsfört spelet med. Att nedgradera slutprodukten efter att ha lovat guld och gröna skogar är ett illa omtyckt fenomen i den hajpdrivna spelbranschen, något som redan märks i de rasande kommentarerna på The Divisions Youtube-konto. Watchdogs, som ges ut av samma företag som äger Massive, är skräckexemplet på senare år, och ligger den svenska spelstudion i fatet när de nu ska övertyga den tvivlande delen av publiken.
Under de tre som gått sedan presentationen har också världen förändrats. 2013 förde bilder av övergivna, brinnande storstäder tankarna till pandemier och katastrofilmer, vilket gjorde att Massives omsorgsfullt researchade undergångsscenario låg helt rätt i tiden. Efter händelserna i amerikanska Ferguson ger bilden av militärer i eldstrider med butiksplundrare i huvtröjor helt andra associationer 2016, något som kan skapa problem i lanseringen av spelet i USA. (Hur välmotiverat scenariot än är i handlingen).
Mycket är lovande
Samtidigt finns mycket som talar till The Divisions fördel. Eftersom Kulturnyheterna fått tillgång till en begränsad betaversion vill jag inte gå in på detaljer, men bristen på laddningstider, lovande handling och situationer där man både slåss mot AI och verkliga spelare skapar flyt och beroendeframkallande action.
Med en knapp månad kvar till release tycks The Division inte riktigt bli den revolution som många hoppats på: lite för många koncept känns igen från spel som hunnits ges ut under de tre år som gått sedan dess. Så länge de levererar en underhållande och intelligent upplevelse – och här pekar betan åt rätt håll – är detta inte nödvändigtvis någon katastrof.
Problemet Massive Entertainment står inför är snarare de enorma förväntningarna, där de nu balanserar på en knivsudd: Kommer The Division att bedömas för vad det är, eller för vad det kunde ha varit?