Precis som Vibskovs kläddesign är en salig blandning av färger, mönstertryck, tyg, musik och installationer är utställningen ett potpurri av olika material och händelser. Allting börjar vid en skog av upp och nerhängda flamingos med flera meter långa halsar som hänger ner likt lianer som besökaren får gå igenom.

– Jag funderade en del över döden som koncept och det vackra i döden. Jag började undersöka olika ceremonier och upptäckte att i Guatemala skickar de upp drakar i luften när någon dör. Sen så finns döden i slakteri, på det sätt som kycklingarna transporteras fram och de två gick samman. Så mina flamingos är konstruerade som drakar upptill och sen kommer den långa halsen ner, säger Henrik Vibskov.

Efter alla flamingos väntar ett hundratal trähuvuden, en skapelse från hans senaste modevisning som gick i Paris, Milano och Köln. Där glappade alla trähuvudena med sina munnar intill modeller som skred fram på catwalken. Som en slags kommentar till den bristande kommunikationen som råder här i världen menar Henrik Vibskov.

En del av ”New Nordic Movement”

Henrik Vibskov tog examen från Central Saint Martins College of Art and Design i London i början av 2000-talet och fick sitt genombrott kort efteråt. Bland annat blev han uppmärksammad för sin palestinasjal gjord med mönstret av en massa små grisar.

Under hans modevisningar brukar han spela trummor och all dekor och rekvisita har han konstruerat. Arbetet fram till premiärvisningen kan skilja sig ganska kraftigt mot arbetet inför en vernissage.

– När man gör en modevisning är det så mycket som ska klaffa. Det är modeller, familj, grejer som fastnar i tullen, kläder som ska fixas, inköpare ska vara på plats och allt det här ska ske på en utsatt tidpunkt. Men jag tycker också att det är viktigt att ställa ut. Besökarna kan betrakta det man gör på ett annat sätt.

Några nya installationer

Till ”TEMPO Transform my Egg into Movement and Place it Out!” har konstnären gjort en ny videoinstallation. En kvinna, filmad i tre olika plagg, står på ett roterande podium och för varje varv nystas hennes kläder upp mer och mer. Ett annat tillskott som premiärvisas på Kulturhuset är fotoserien ”Exposed Nylon”. Bjärta färger i orange och lila blandas samman kring motiven.

– Vi har på old school-vis lekt med ljus och hur de kastar skuggor. Samtidigt har vi arbetat med en massa siluetter med trästycken. Det blir rätt så psykedeliskt med det hela.

Allra längst in är en gammal skapelse av Henrik Vibskov: ”The big wet shiny boobies collection”. Hundratals bröst i skumgummi är uppsatta på väggarna tillsammans med kläderna. Det kom till i samband med en modevisning för över tio år sedan.

– Jag arbetar ganska konceptuellt och den gången började det med bröst och så gick jag vidare från det. Det används som sexsymbol här i västvärlden, men hur är det i andra kulturer?

Vibskov är den röda tråden

Utställningen har 12 olika installationer och innefattar utöver video- och fotokonsten flera verk i textil. Bland annat tre stora tunnor med fårull som utgör ett slags bulligt och vitt landskap, en handbroderad soffa och stora gobelänger med fransbroderi.

– Det finns en del grejer som är riktigt gamla, andra saker är sprillans nya. Det finns egentligen ingen röd tråd, konceptet är nog jag.

Det har blivit en hel del installationer under årens lopp. Henrik Vibskov berättar att han utan problem skulle kunna fylla två våningar om det skulle behövas, men det har också blivit något svårare att få till en ny idé när många redan är gjorda.

– Ibland kan det hända att jag föreslår en sak som jag redan gjort. Att jag säger ”Hej, ska vi måla det här mint…” och får svaret ”Det har du redan gjort.” Men det är också något som sker med tiden och förhoppningsvis ger det någon mening att alla dessa installationer har samlats här. Att det går att se att jag har varit där och pillat på varje grej.