1998 undertecknade Sverige, som en av 44 stater, Washington-principerna om att arbeta för att spåra och återlämna konst stulen av nazisterna under andra världskriget. Sedan dess har inte särskilt mycket hänt.
– Den svenska regeringen har inte på något sätt uppfyllt överenskommelsen om att identifiera och återgälda stulen judisk konstegendom. Det finns ingen kommission i Sverige som arbetar med detta och samlingarna på svenska museer har inte grundläggande undersökts. Det är ett fatalt misslyckande, säger Anders Rydell som skrivit böckerna ”Plundrarna – Hur nazisterna stal Europas konstskatter” och ”Boktjuvarna –Jakten på de försvunna biblioteken”.
1967 köpte Moderna museet i god tro Emil Noldes målning ”Blumengarten”. Flera år senare uppdagades att tavlan tillhört den judiska affärsmannen Otto Nathan Deutsch men stals av nazisterna 1939. 2005 hörde Deutschs arvingar av sig och krävde att få tavlan tillbaka, vilket ledde till en utdragen tvist mellan museet och familjen.
”Det är pinsamt”
Den svenska regeringen, som några år tidigare hade skrivit under Washington-principerna, engagerade sig inte i ärendet med Nolde-tavlan utan överlämnade till Moderna museet att själva sköta förhandlingarna. Anders Rydell menar att Nolde-tavlans historia borde fått den svenska regeringen att reagera och tillsätta en kommission eller en utredning för att spåra och återlämna nazistulen konst som hamnat i Sverige.
– Det finns helt klart fler stulna målningar på svenska museer. Det är pinsamt att ett land som Sverige som faktiskt utgett sig för att vilja berätta om förintelsen genom exempelvis Forum för levande historia och projektet ”..om detta må vi berätta” inte tar ansvar för att stulen konst återlämnas till de judiska familjerna, säger Anders Rydell.
Håller inte med om kritiken
Kulturdepartementet delar inte Rydells syn på sin roll i frågan.
”Regeringen anser att man följer Washingtonprinciperna, som bland annat går ut på att parterna ska sträva efter att nå en rimlig och rättvis lösning inom ramen för det rättssystem landet har”, skriver man i ett mejl via kulturminister Alice Bah Kunhkes (MP) pressekreterare, till Kulturnyheterna.
Man anser också att museimyndigheterna ansvarar för sina egna samlingar, och skriver att regeringen ”inte sett något behov av särskilda åtgärder utan ansett att museerna själva kan lösa uppkomna tvister. För det fall parterna inte själva kan nå en uppgörelse kan tvisten lösas av domstol”.
Återfå minnen och historia
Återlämningen av stulen konst har inte bara betydelse för enskilda personer och familjer, det är även centralt för den judiska kulturen som helhet. Släktingar och arvingar till personer som mördades av nazisterna under förintelsen har få eller inga föremål eller ägodelar som minne av sina mor- och farföräldrar.
– Frågan om stulen konst kan inte lösas genom ekonomisk kompensation. Att återlämna stulen konstegendom är att återlämna minne och historia. Det är också ett sätt för den som lämnar tillbaka verken att erkänna en skuld, säger Anders Rydell som upplever att det fortfarande finns en uppfattning i Sverige av att landet inte har någon skuld till det som hände under andra världskriget.
Vill inte väcka den björn som sover
Anders Rydell menar att det finns en utbredd rädsla hos museer och institutioner att återlämna stulen konst eller historiska föremål eftersom det kan medföra att man måste börja återlämna andra saker som av olika anledningar hamnat i Sverige genom historien.
– Det är inbyggt i museums DNA att försvara sina samlingar. Och man är rädd att börjar man lämna tillbaka konst stulen av nazisterna måste man även återlämna konst som stals under tidigare krig eller kolonialtiden.