I tre stora glasmontrar är dockorna uppställda bredvid varandra. De kallas figuriner och är från tidigt 1900-tal, 90-tal och 2000-tal.

Dockor har i alla tider haft en stor betydelse i Japan och varit nästan en religiös symbol i hemmet.

De plockades fram vid olika högtider som på Flickornas dag, Pojkarnas dag och Barnens dag och de användes främst för att skänka lycka, välgång och god hälsa åt människorna. Bland annat återfinns särskilda dockor som sägs öka fertiliteten.

Historiska och nutida

De japanska dockorna som visas på Etnografiska kan delas in i de historiska och de nutida.

De historiska dockorna går under namnet Kokeshi och är oftast gjorda i trä, är traditionellt klädda i japanska folkdräkter och har naturliga utseenden. Medan den nutida mer påminner om de fiktiva figurerna som återfinns i den japanska populärkulturens berättelser och kallas kulledsdockor eftersom armar, ben och ögon är utbytbara.

– Den nutida dockan har mer med vardagen att göra, eftersom det är en docka som man umgås med varje dag. Till skillnad från den historiska dockan så är den nutida dockan föränderlig eftersom man skapar om den hela tiden, berättar Emma Ericsson som är museivärd på Etnografiska museet som själv varit med att samlat in dockor från dockägare över hela Sverige, främst via sociala medier.

Docksamlare

Längsmed väggen hänger porträttbilder av svenska docksamlare i alla åldrar som poserar med sina dockor. I en text bredvid berättar de om sitt intresse för japanska dockor och sin dockmani.

Katrin Lo är en av flertalet docksamlare som lånat ut sina privata dockor till utställningen:

– Den första dockan jag såg var på ett konvent och då tänkte jag, ”om jag kunde få äga en sådan så skulle jag kunna dö lycklig”. När jag var i Hongkong 2011 och fann en butik som sålde just japanska dockor så blev jag helt fast, berättar Katrin Lo.

Vad handlar ditt dockintresse om?

– Dels är det skapandet i sig och utbytet med andra docksamlare som är kul, men personligen lever jag ut i dockformat. Allt det jag inte kan vara eller se ut som när det kommer till stil och utseende, det kan jag leva ut genom min docka. Man vill skaffa de finaste kläderna, det perfekta håret, det är inte alltid det lättaste att göra det på sig själv. Då kan man göra det på dockorna istället och så kan man beundra deras vackerhet, berättar Katrin Lo.

Samlarobjekt

Dockorna som står uppställda i montrarna har kostat tusentals kronor att inköpa och säljs främst över nätet. Många av dem är samlarobjekt och har gjorts om flera gånger.

Men för många av samlarna har det varit svårt att lämna ifrån sig dem under utställningens tid som beräknas vara i 6 månader.

– När man har varit med och skapat dem så uppstår ett band mellan mig och dockan. Det låter kanske konstigt och det är inte alls så att jag pratar med dem eller så. Men när man väl sitter och målar dockorna, fixar med peruker och skaffar kläder och tar sig tid, då uppstår en connection. Därför ville jag till exempel inte lämna ifrån mig henne, inte under sex månader, det är alldeles för lång tid, berättar Katrin Lo och håller hårt om sin rödhåriga docka som fått namnet Suzaku.

Fascination för Japan

Dockorna som visas upp i utställningen Dockmani visar på att det inte finns någon särskild målgrupp eller ålder för intresset och att det är något som sträcker sig långt bort från att bara vara ett föremål för barn och lek.

Vad tror du det är som gör att det här intresset är så stort i Sverige?

– Jag tror det fortfarande har att göra med fascinationen över Japan, att man tänker att det är så annorlunda där. Men samtidigt hur lika det kan vara. Det började som något exotiskt och drömskt som man inte visste någonting om. Med dockorna kommer man närmare och det är det vi vill har försökt göra med den här utställningen, visa vad folk gör med sitt intresse för Japan. Men det här är bara en bråkdel av alla subkulturer som finns, berättar Emma Ericsson museivärd.