Idén till bilden av pokémonfiguren Pikachu bredvid en syrisk flyktingpojke fick Moustafa Jano på det flyktingboende i Blekinge där han nu bor.
– Jag fick liksom en uppenbarelse. Jag använde en pokémon för att belysa de syriska barnens situation.
Som grafisk formgivare hemma i Syrien med eget företag och examen från konsthögskolan i Damaskus hade han gjort många liknande saker rent tekniskt, men den här gången handlade det om ett arbete som gällde liv och död.
– Jag samlade många bilder från många städer i Syrien. Från Aleppo, Homs, Damaskus. Sen satte jag ihop dom. För det här händer i hela Syrien, inte bara i en stad. Förstörelsen och kriget pågår i hela mitt land.
”Allt är raserat”
Moustafa Jano samplar bilder från vänner i Syrien, varvat med egna fotografier från Sverige och från hemlandet före flykten, och sammanfogar dem i digitala montage.
Här finns bland annat en bild på den gata i staden Aleppo, där han bodde tillsammans med sin familj innan han flydde från kriget.
– Det är vår gata i Aleppo. Men för två dagar sen sände en vän som är kvar där en video. Det är som en jordbävning. Allt har raserats. Ingenting står kvar. Som om det varit en jordbävning, en nia på Richterskalan.
Moustafa Janos fru och deras tre barn befinner sig fortfarande på flykt i norra Irak. Själv visar han bilder från sin egen resa över Medelhavet förra året, då han lämnade familjen.
– Precis som alla andra korsade jag havet i en eländig gummibåt. Det var en svår resa. Vi var nära att dö. Båten vattenfylldes och motorerna stannade. Vi var fast på havet i tre timmar, bara väntade. Det var nära att vi dog.
”Ingenting är omöjligt”
På utställningen i Stockholm visar Moustafa Jano sina bilder från kriget i hemlandet, men säger samtidigt att han hoppas kunna göra en helt annan utställning i framtiden.
– Jag hoppas kunna göra en ny utställning där jag inte pratar om kriget och förstörelsen. Jag vill prata om nåt annat, som kärlek och glädje. Allt utom förstörelse och krig.
Och Moustafa Janos är hoppfull till att en dag kunna genomföra en sådan utställning.
– Ingenting är omöjligt. Jag hoppas det.