Mary Ellen Marks verk har den blandning av motiv som är typisk för många stora fotografkarriärer, åtminstone de som tog sin början i 1900-talet. Utsatta, maktlösa människor i dokumentärprojekten; världens rika och berömda i porträtten hon gjorde för magasinen.
Och hon arbetade i fotografins stora humanistiska tradition: hennes bilder ger dignitet åt de maktlösa och gör dignitärerna mänskliga.
Hon föddes 1940 i Philadelphia och tog examen i fotojournalistik vid Pennsylvania University 1964.
– Från den första stund jag gick ut och fotograferade på gatorna i Philadelphia älskade jag det, sa hon i en intervju med hemmatidningen The Inquirer 1988.
Fantastisk känsla
– Spänningen i att bara gå runt ett gathörn och leta efter något att se, det var en fantastisk känsla. När det är bra och intressant att fotografera är det forfarande samma känsla av att vara på gatan och tänka: God I love this! Vad ska hända härnäst?
Mary Ellen Mark började tidigt arbeta för de stora amerikanska bildtidningarna Life, Look och Time som spred extremt ambitiös dokumentärfotografi i massupplaga varje vecka. Där formades en fototradition och ett ideal som lever än idag.
1976 bodde hon i sex veckor tillsammans med de intagna på en sluten psykiatrisk avdelning för kvinnor i Oregon. Arbetet resulterade i ett genombrott med hennes andra fotobok, ”Ward 81”.
Time Magazines kritiker beskrev bilderna som ”en sorgesång, en av de mest nyanserade skildringar av sårbarhet som någonsin fästs på film”.
Själv sa fotografen att hon ”ville skildra de inlåsta kvinnorna så att jag visar lite av hur de är, inte visa upp dem som exotiskt galna”.
Gatubarn i Seattle
1983 gjorde hon för Life ett uppmärksammat reportage om tonåringar som rymt hemifrån och levde på gatan, som prostituerade och knarklangare mitt den välmående storstaden Seattle. Huvudperson var den 13-åriga ”Tiny” Erin Blackwell, prostituerad och crackmissbrukare.Mary Ellen Mark höll kontakten och fortsatte fotografera Tiny Erins liv och värld. Resultatet blev den hyllade fotoboken ”Streetwise” 1988 och en Oscarnominerad dokumentär med samma titel, gjord tillsammans med maken Martin Bell.
Sin nittonde och sista fotobok hann hon just avsluta. Den kommer att publiceras i höst: ”Streetwise: Tiny Revisited”, som skildrar Tiny Erins liv nu: en till sin egen förvåning överlevande, fattig, gift, snart 45-årig mor till tio barn.
Kändisporträtt
Parallellt med de samhällsskildrande reportagen arbetade Mary Ellen Mark också flitigt för de stora amerikanska prestigemagasinen, som efter reportagetidningarnas död bär upp senare decenniers mer glamorösa fotokultur: New Yorker, Vanity Fair, Rolling Stone. Hennes porträttkatalog spänner från Woody Allen under ett paraply på sin balkong på Manhattan (1979) till Mia Wasikowska med en vit kanin under inspelningen av Alice i Underlandet (2009).
Dessa bilder och många fler kan man se på Mary Ellen Marks hemsida som innehåller ett generöst tilltaget bildgalleri.
SVT:s kulturmagasin Kobra gjorde 2010 ett reportage om Mary Ellen Mark när hon leder en fotokurs i Mexico. Se programmet i klippet ovan.