Det blev stora nyheter år 2012 när delar av Visby ringmur rasade. Kulturarvet engagerar, men hur mycket kan vi ägna oss åt att rädda hus och saker från att förfalla?
Den frågan diskuteras på ett seminarium i Almedalen och Owe Ronström, professor i etnologi, vid Uppsala universitet har ett radikalt förslag.
– Detta nitiska sparande av saker som vi ser i dag får konsekvenser. Det blir helt enkelt mer av allt att ta hand om. Kostnaderna kommer att öka. Men i dag är var och en sin egen antikvarie, folk har större intresse för att ta hand om saker själva, säger han.
Kulturarvet ett nytt begrepp
– En lösning är att sälja ut, säger Owe Ronström. Sälj ut! För saker försvinner i museernas stora lager men de kanske räddas i människors hem.
Owe Ronström påpekar att kulturarv är ett nytt begrepp som infördes i politiken på 1980-talet.
– I stora delar av västvärden har det uppstått en slags plikt att vi måste minnas. Folk sparar som galningar. Men då ska man komma ihåg att det handlar om en slags nyproduktion av kulturarv. Sedan 1800-talet har det skapats ett museum i veckan i Sverige. Så hur ska vi välja bland vad vi ska spara?, frågar han.
”Hur ska man orientera sig utan minne?”
Riksantikvarieämbetets överantikvarie Knut Weibull förstår resonemanget och menar att det måste finnas tydliga kriterier för det museer tar emot. Men han citerar också kollegan Qaisar Mahmood, enhetschef på Raä:
– Han sade härom veckan att vi, särskilt i ett så sekulariserat samhälle som det svenska behöver, hitta mening. Och jag tänker att kulturarvet är vårt gemensamma minne. Hur ska man kunna orientera sig om man inte har ett minne? säger Knut Weibull.
”Många vet inte var mjölk kommer i från”
Cortina Lange, chef för kulturhistoriska avdelningen på Skansen, påpekar att kulturarvet inte bara består av grejor.
– Det immateriella kulturarvet då? frågar hon. På Skansen möter vi jättemånga som inte vet hur man tvättar utan tvättmaskin. Många som inte vet var mjölken kommer ifrån annat än från affären. Hur löser vi problemet med att säkra den kunskapen?
Vikten av att använda kulturarvet
Owe Ronström svarar inte på frågan men panelen enas ändå om att kulturarvet är något som ska användas. Vilket är en orsak till att vi inte bör få fler världsarv, menar Knut Weibull.
– Det finns de som önskar att Vadstena eller Ale stenar ska bli världsarv. Men risken är att en död hand lägger sig över dem, som kanske leder till att man förvaltar på fel sätt. Det är viktigt att kulturarvet används och är öppet, säger han.