”Konsten att strula till ett liv”.
Så hette den senaste rapporten från Svenskt näringsliv om arbete efter avslutade studier på humanioraområdet.
Sedan dess har det varit tyst. Men siffrorna spås bli fortsatt mörka, eftersom arbetslösheten bland utexaminerade konstvetare legat stadigt över tid.
”Smått skrämmande”
Samtidigt har antalet sökande till konstnärliga kandidatprogram på universitetsnivå ökat lavinartat de tre senaste åren. Från 127 sökande höstterminen 2007, till 8.011 sökande höstterminen 2015. Intresset lever så till den grad att en procentuell ökning blir fånig att skriva ut.
I riksdagens kulturutskott sitter 17 ledamöter. Kulturnyheterna bad alla svara på vilka tre politiska frågor som känns viktigast just nu.
Av de 15 som svarade, uppgav sex stycken ”kultur” som en av tre viktiga frågorna. Två politiker, svarade att kultur är den viktigaste politiska frågan.
Underkänt, tycker kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).
– Det är ju smått skrämmande och sorglig statistik, att inte kulturen står som nummer ett bland kulturutskottets samtliga ledamöter, det tycker jag är ett underbetyg, säger hon.
”Väldigt lågt intresse”
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, tycker att både intresset för och kunskapen om kultur är låg bland politiker.
– Det är väldigt lågt, men jag skulle säga att det också är lite grann en höger eller vänsterfråga. Det finns en annan tradition av bildning bland rödgröna politiker, men nu krävs väl den utbildningen i och för sig överallt.
Lars Anders Johansson, kulturansvarig på den liberala tankesmedjan Timbro, tror inte att partitillhörighet spelar så värst stor roll när det kommer till kulturkunskap. Han ser det som en generell bildningsförslappning, där framförallt högkultur, eller ”kvalitetskultur”, tappat i värde.
– Det märks i hela landet, och därför även på politikerna. Men man måste skilja på kulturintresse och intresse för kulturpolitik, och kunskapen om kulturpolitik bland politiker är låg, säger han.
– Kulturpolitik har ganska låg status bland andra politiska sakområden. Framförallt på grund av att det är en försvinnande liten budgetpost i förhållande till andra budgetområden. Och det kan väl hända i vissa fall, att personer som egentligen hade velat hamna någon annanstans blir placerade där. Jag säger inte att det gäller alla kulturpolitiker, men det kan säkert förekomma.
Kulturen ska tjäna ett syfte
Tanken på kulturen som lågstatusområde i politiken, är inte ens främmande för kulturministern.
– Många människor jag möter, inklusive politiker, är väldigt måna om att kulturen hela tiden ska tjäna ett syfte. De vill nästan alltid ta in kulturen i näringsfrågor, vikten av att den bidrar till integration eller någonting annat. Jag vill mena att vi kommer nå ett mål, när konsten har ett egenvärde i sig, säger Alice Bah Kuhnke.
De över 8.000 sökande till konstnärliga kandidatutbildningar ger makthavare någon slags känsla av att ”ja, ja, kultur kommer väl folk alltid att intressera sig för”, säger Åsa Linderborg, men samhällen som lutar sig tillbaka och låter bli att satsa rena pengar på kulturbärande institutioner utvecklas inte.
– De blir ointelligenta och okreativa. Men det är klart, nu har vi ett samhälle där det måste till en massa pengar för sociala reformer. Vi har hög arbetslöshet, vi har flyktingströmmar, vi har bostadsbrist och så vidare. Att då komma och säga: nu ska vi satsa en procent av BNP på kultur! Som de gör i Norge, det är nog ganska få politiker som vinner ett val på det.