Invigningstalar på utställningen gör modedesignern Bea Szenfeld. Hon minns sitt första möte med svenska kläder då hon kom till Sverige från Polen i början av 80-talet.
– Jag fick en chock och tyckte att mina klasskamrater var det konstigaste jag sett – vilket nog var ömsesidigt. Jag såg ut att komma från 40-talet i kappa och klänning, det fanns ingen som klädde sig så i min mellanstadieklass. Det blev väldigt tydligt för mig hur mycket av ett lands identitet som sitter i kläderna. Att klä sig fel för sammanhanget är jättejobbigt, det finns så mycket symbolik i kläderna som talar om vem du är och vad du tillhör.
– Varje land och stad har sin egen folkdräkt, i dag skulle man kalla det klädkod. Vissa är tydligare än andra. Men koderna hör fortfarande hemma i små socknar – till exempel Södermalm i Stockholm med sina skägg, rutiga skjortor och små svarta mössor.
”Underbart hantverk”
Vad är din relation till den traditionella svenska folkdräkten?
– Jag tycker den är fantastisk, det är otroligt att man skapat ett plagg som fungerar till alla högtider. Möjligtvis finns motsvarigheten i kavaj eller smoking. Men jag tycker att folkdräkten står i särklass med sitt underbara hantverk.
Är det något du inspireras av?
– Just det enkla och fiffiga hantverket i mina kläder går att likna vid folkdräkterna. Jag jobbar med sax och papper när jag skapar, inga maskiner eller avancerad teknisk utrustning. Vem som helst skulle kunna göra det om man har samma bokstavskombination som jag – det gäller bara att orka klippa tusentals likadana papperslappar.
Politiskt laddat
Utställningen i Botkyrka vill bland annat ta upp frågan om hur det moderna samhället av vissa ses som ett hot mot den gamla folkkulturen.
Det är inte alldeles enkelt att prata om svensk kultur, hur ser du på när folkdräkten används för att propagera åsikter i politiska sammanhang?
– För mig är folkdräkten något som står för hantverk och fest. Jag tänker mig den svenska flaggan vajandes fritt framför en vacker stuga ute på landet. Det här är ingen motsats till det moderna samhället. Nationalistiska krafter som vill använda dräkten och flaggan till symboler för exkluderande idéer kommer aldrig att lyckas. Inte med att övertyga mig i alla fall.