Långfredagen då och nu – så byttes Jesu lidande på korset ut mot vanlig helgkommers

Uppdaterad
Publicerad

Det är snart 50 år sedan lagen som förbjöd nöjen på långfredagen försvann. Den mörkaste dagen inom kristendomen fick samma status som andra helgdagar, men innebär det att budskapet har försvunnit? Det tror inte kyrkoherden Olle Carlsson, ”religion är ett av människans äldsta kulturella uttryck, vi behöver religionen för att förstå vad det är att vara människa”.

1969 försvann lagen som förbjöd offentliga nöjestillställningar på långfredagen, påskdagen och juldagen. En lagändring som tydligt visade att banden mellan stat och kyrka höll på att försvinna. Ända sedan 1786 hade förbudet funnits och det mesta hade varit stängt under dagen.

Helst skulle barn inte leka och det ansågs passande att medborgarna bar svarta kläder på långfredagen.

”Känna Jesu lidande”

– Man fick inte äta vad som helst, man skulle gärna äta fisk eller salt mat så kunde man känna Jesu lidande på korset, säger Agneta Lilja, lektor i etnologi vid Södertörns högskola

Efter andra världskriget välde det moderna in över Sverige. Folk ville själva styra över sin ledighet samtidigt som kommersiella intressen pressade politikerna, långfredagen var ju en potentiell shoppingdag.

Enligt Agneta Lilja ändrades också normerna, medborgarna behövde inte vara kyrkliga för att vara passa in, istället skulle man vara en skötsam medborgare.

– Det var en process som hade pågått under hela 1900-talet fram till den här tiden. Och det blev ytterligare förstärkt nu, att kyrkan inte hade makt över själarna, säger Agneta Lilja.

Olle Carlsson, kyrkoherde hos Katarina församling i Stockholm, är överlag positiv till förändringarna.

– När något är en pålaga så är det väl ganska friskt att man inte är tvungen att vara ledig. Jag tycker att det mesta av det här var positivt, för kyrkans skull också. Sekularisering är något friskt. Men den har också gått för långt på något sätt när vi har reducerats till att vara konsumenter, säger han.

SVT:s långfredagstablå sig lik

Långfredagens grepp om samhället försvann inte i samma sekund som lagen klubbades igenom. Till exempel dröjde det 24 år innan en viss möbeljätte valde att ha öppet på långfredagen för första gången.

Innan lagändringen var alla biografer stängda på långfredagen. Numera väljer biograferna att vissa extra många föreställningar istället. Även Sveriges Radios utbud har förändrats, för femtio år sedan hade både högmässan och Johann Sebastian Bachs påskmusik en central plats i tablån. Något som inte finns med i år.

Däremot är SVT:s tablå för årets långfredag snarlik 1967 års tablå. Då som nu är det tre program som tar upp påsk och kristendom.   

”Kommer inte till påskdagen utan långfredagen ”

I dag ser kommersen på långfredagen ut precis på samma sätt som på övriga helgdagar, samtidigt som Svenska kyrkans medlemsantal stadigt sjunker. Men innebär det att de tankar och det budskap som tidigare fanns runt den här dagen är borta? Det tror inte Olle Carlsson.

– Det finns en längtan efter att utforska vad det innebär att vara människa. Och gör man det på djupet så kommer man inte från det religiösa. Poängen med kristendomen är ju inte bara långfredagen, det är ju påskdagen. Och du kommer inte till påskdagen utan långfredagen. Det finns ingen möjlighet att undvika det mörka och det svåra, även om vi har en tendens att vilja göra just det i vår tid.

– Man pratar ju ofta om att Sverige är sekulariserat, det kan vi väl säga att det är eftersom vi inte deltar i alla kyrkans högtider och gudstjänster längre. Men religiositeten har inte försvunnit, säger Agneta Lilja.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.