– Han är ju Norrlandslitteraturen, det går inte att härma honom, säger författaren Gunnar Balgård.

Gunnar Balgård var vän till Torgny Lindgren i drygt 40 år, och är den alla hänvisar till när jag frågar vem som kan författaren bäst. Lindgrens död lade delvis sordin över Umeå littfests start i går.

– Många kommer att ägna sin festivalupplevelse åt att prata om Torgny. Man kommer att prata om hur man förvaltar hans arv, säger Västerbotten-Kurirens kulturredaktör Sara Meidell.

Litteratur som slogan

Här i Umeå har litteraturen, bortsett från att locka spännande författarskap till festivalen, blivit en framgångsrik slogan. Länsstyrelsen marknadsför Västerbotten som berättarlänet. Sara Lidman, P.O. Enqvist och Torgny Lindgren räknas som de litterära galjonsfigurerna. Och i går gick alltså en av dem bort.

-Man tänker på Västerbotten som har författare som har haft några författare som har hjälpt till med förståelsen. Skapat en självförståelse eller varit en del av den självbild man skapar. Och det är klart att Torgny Lindgren ingår bland de författarna, säger Ida Linde.

– Det är som en väldigt särskild sorts språklig humor. Som jag tänker grundar sig i ett enormt allvar, inför ordet.

Ny generation Norrlandsskildrare

Ida Linde tillhör en ny generationens Norrlandsskildrare. I sin roman Norrut åker man för att dö tecknar hon ett porträtt av ett modernt Västerbotten, i en genre som kallats country noir. I boken har Linde utgått från Bruce Springsteens album Nebraska, och förlagt morden i titelspåret i kuststäderna längs Bottenviken.

– Om man ska tänka på de tidigare Västerbottensförfattarna så har de skildrat en landsbygd. Och kanske haft ett lite kargare språk, tätt knutet till Bibel-språket. Och där ville jag föra in en stadsmiljö. Det som ändå legat kvar här, i det språk jag växte upp i, är att man lägger väldigt stor vikt vid orden. Att det som sägs spelar roll.

Berättelsen som säljknep

Ida Linde värjer sig mot begreppet berättarlänet. För att ett begrepp ska vara kommersiellt gångbart krävs att det har positiva, peppade, konnotationer. Hon exemplifierar med när ett nytt köpcenter, Utopia, skulle byggas i Umeå. För att göra plats för kommersen revs det gamla apberget, där Sara Lidman höll några av sina mest berömda politiska tal.

– För att legitimera detta skrev man ”berättelsen om Utopia”, säger Ida Linde.

– Berättandet ska vara något gott. Det ska vara härligt att lyssna på en berättelse. Där tänker jag att det kanske inte är litteraturens uppgift att den ska vara härlig att vistas i, säger hon.