Mångfald. Ett inte helt friktionsfritt begrepp i dagens politiska debatt. Men oavsett var man står politiskt så är det ett faktum att de statliga kulturinstitutionerna i Sverige sedan länge haft i uppdrag att främja mångfalden.

Men en färsk rapport från Myndigheten för kulturanalys visar att flera institutioner är osäkra på hur deras uppdrag ska definieras. Hur gör man för att integrera ett mångfaldsperspektiv i en kulturinstitution?

Mångfald i kulturen – men hur?

Det råder oklarhet om mångfald främst handlar om ett varierat kulturutbud, eller om etnicitet och kulturell mångfald, eller om alla människors lika värde oavsett etnicitet, kön, sexuella preferenser med mera.

– Det beror på att mångfaldsbegreppet har vidgats över tid, säger Klara Tomson, utredare på Myndigheten för kulturanalys till Kulturnyheterna.

På 70-talet innebar mångfald många olika kulturuttryck, berättar hon. På 90-talet lades etnicitet och kulturell mångfald till och begreppet blev centralt i integrationspolitiken. Och sen tio år tillbaka innefattas även en rad ytterligare områden i begreppet. Till exempel att alla, oavsett ålder, bostadsort, sexuell läggning, kön, funktionsnedsättning med mera, ska kunna ta del av och bidra till kulturens utveckling.

Har blivit ett paraplybegrepp

– Mångfald har blivit ett paraplybegrepp för alla de här politiska områdena. Det är inget problem i sig, men vad rapporten visar är att institutionerna är osäkra på hur de ska arbeta med den integrationspolitiska delen, den som handlar om att främja etnisk och kulturell mångfald, säger Klara Tomson.

En av anledningarna till det är att museer, scenkonstinstitutioner och andra kulturverksamheter är osäkra på vad de får göra i mångfaldsarbetet.

– Vad får vi undersöka? Är det ok att fråga om utländsk bakgrund hos besökare, många vet inte om man får göra det, men det får man, säger Klara Tomson. Om man gör på rätt sätt, tillägger hon.

Tydligare mål

”Vilken mångfald”, som rapporten heter, visar också att det finns en osäkerhet hos kulturinstitutionerna om vad som ska uppnås med mångfaldsuppdraget när det kommer till att främja den etniska och kulturella mångfalden. Vissa efterlyser därför tydligare mål och andra typer av stöd från politikerna.

På andra områden som också ryms i dagens mångfaldsbegrepp finns tydligare regler och krav på institutionerna.

– När det gäller till exempel genomförandet av funktionshinderpolitiken har det funnits krav på att kulturinstitutioner ska uppfylla vissa delmål för att kunna få finansiering, säger Klara Tomson. Men när det kommer till etnicitet och kulturell mångfald är det inte så tydligt. Då blir det en prioriteringsfråga för institutionerna.

– Men det är viktigt att understryka att kulturinstitutionerna uppvisar ett stort engagemang för arbetet med att främja etnisk och kulturell mångfald, men för att kunna utveckla detta arbete krävs stöd. Rapporten visar att institutionerna vill att det ska tydliggöras från politiskt håll vad man vill uppnå, samtidigt som man förstås vill att principen om armlängds avstånd ska gälla.