På kort tid har rapporteringen i media gått från att skildra namnlösa flyktingströmmar, drunknade i Medelhavet och problem vid mottagandet i Sverige till att handla om namngivna personer, vars öden och resor genom Europa vi får följa på ett närgånget och personligt plan, liksom viljan bland vanliga medborgare att hjälpa och stötta.
Nya tongångar
Bilden på den treårige Aylan Kurdi och hans fars ångestfyllda berättelse om natten på havet och begravningen av familjen i Kobane är den mest kända och spridda av porträtten. I Sverige har även Expressens skildring av 6-åriga Nourans flykt från Syrien till Malmö med ett brutet ben berört många. Rapporteringen har på kort tid svängt, och det tror medieforskaren Ester Pollack har många förklaringar:
– Tiden är mogen. Vi hade alla förstått vad som hände och hur oskyldiga hade drabbats, men på ett abstrakt sätt. De här bilderna av en flicka med ett brutet ben eller en död treåring, först då förstår vi, på riktigt, säger Ester Pollack.
– Men det var också en polarisering i politiken och en kraftig förändring i det politiska samtalet. Ungern med sitt stängsel på ena sidan och Sverige och Tyskland med sin flyktingmottagning på den andra, fortsätter hon.
Långsam förändring
Det handlar en långsam uppbyggnad i nyhetsrapporteringen, där de här konkreta reportagen om enskilda människor spelar stor roll och sprids snabbt i sociala medier, enligt Ester Pollack. Hon tror också att det spelade stor roll att vi hade ett svenskt fartyg, Poseidon, som hjälpte till med räddningsinsatserna av flyktingar i Medelhavet. Plötsligt hade vi förstahandsskildringar från svenskar på plats, och det gör det lättare att ta till sig tragedierna.
SVT's särskilda satsning på en temadag om flyktingkatastrofen kom av en slump på exakt samma dag som bilden på den döde treåringen spreds som en löpeld över världen. Det var en rapportering som var rätt i tiden visade det sig, och projektledaren Eva Landahl menar att en av anledningarna var skildringarna av frustration, hunger och desperation på turistön Kos och centralstationen i Budapest.
– Det var någonting som vi inte ens själva kunde förklara, eller hade grepp om. Vad det var som var på väg att hända i Europa. Vi behövde jobba för att sätta det i sitt sammanhang och få de här berättelserna att kliva fram ur myllret av människor. Det var också en känsla av att det rörde sig både i opinionen och i politiken, att någonting var på gång, säger Eva Landahl.
Kan förändras på nytt
Konflikten i Syrien har pågått ända sedan medborgarprotesterna tog fart efter den arabiska våren i mars 2011. Bilder på tunnbomber och lemlästade kroppar och människor på flykt har visats ända sedan dess.
Frågan om hur länge den nuvarande, personliga rapporteringen kommer att hålla i sig, är inte självklar. Både SVT's Eva Landahl och medieforskaren Ester Pollack talar om politiken och opinionen som snabbt kan förändras, att det är svårt att sia om när intresset hos allmänheten och medierna sinar.