Förra året sändes första säsongen som blev vinnare av tv-priset Kristallen i kategorin “Årets realityserie“. I den nya säsongen av ”Modellpojkar“ ges tittaren en inblick i en bransch som både är glamourös och omväxlande men slitsammare än många förstår.
Det är ett yrke vars baksida präglas av ensamhet, utseendehets och kroppsfixering och hård konkurrens om uppdragen.
De sju killarna som medverkar i serien är mellan 19 och 27 år gamla. För vissa av dem har livet som modell precis börjat. 27-åriga Matija Prskalo hade fast anställning, bostadsrätt och dubbla kandidatexamen, men lämnade allt för att ge sig ut i världen och jobba som modell.
”Många oroade mammor“
25-åriga Texas Olsson har många års erfarenhet av yrket och har gått från att vara en av Sveriges bäst betalda manliga modeller för att istället bli catwalkproducent.
Marcus Zetterberg, 23 år, började sin karriär för tre år sen då han lämnade Sverige för New York och modellkarriären. Han berättar att han började som modell för att branschen verkade spännande och att han lockades av det glamourösa livet.
– Mina vänner tyckte att det var coolt, men mina föräldrar var rädda för att det är en destruktiv bransch. Många mammor skulle nog oroa sig om de hade en modellpojke som sprang omkring i New York, säger han till Kulturnyheterna.
Inte rätt väg
Han säger att det både är svårare att få modelljobb som kille och att killar tjänar mindre.
– Tjejer tjänar helt klart mer men det är nog den enda branschen där det är så, men det är tuffare för tjejer också. De har ännu högre krav på sig med utseende och vikt.
Men tre år var tillräckligt för att övertyga honom om att det inte rätt väg för honom.
Bytte bana till larmtekniker
– Jag har fått mig en tankeställare. För tre år sen ville jag bli berömd, jag ville synas och stå i centrum men jag mådde inte så bra i New York och gick in i väggen.
Marcus Zetterberg återvände hem till Sverige och arbetar numer som larmtekniker istället.
– Skillnaden är som natt och dag och jag trivs jättebra. Ena dagen är man i Rinkeby och andra i Djursholm, man träffar massor av människor och man är lite av sin egen chef. Jag hade tre jätteroliga år i New York men jag kommer aldrig att återvända till modellandet.