Grattis Claes! Du fyller 60 år i dag, varför är du här på jobbet?
– Dels för att det är en vanlig arbetsdag, dels för att jag hade lite saker att göra, men jag ska smita hem tidigare - jag lovar.

– Att fylla 60 år känns inget speciellt, jag känner mig precis som igår, med skillnaden att en massa vänner ringer och sjunger. Det är trevligt.

Började som praktikant
Claes Elfsberg började sin karriär på Rapport redan som 21-åring. Han minns fortfarande första dagen på praktiken.

– Jag var här tidigt på morgonen för att inte missa någonting. Rapport började sändas 1969 och bestod av en elitredaktion. Alla som jobbade här var handplockade stjärnor. Jag kände mig ungefär såhär liten, säger han och måttar en centimeter mellan tummen och pekfingret.

Som praktikant var det svårt att få göra egna inslag. Varje sekund vägdes och diskuterades.

– Men det var ändå en fantastisk läroanstalt. Jag lärde mig om journalistisk hållning, etik och moral.

När Claes Elfsberg skulle tillbaka till skolan, blev dåvarande Rapport-reportern Kerstin Brunnberg mamma. Claes blev erbjuden att vikariera för henne och resten är tv-historia.

Vad har förändrats under de nästan 40 år som du varit här?
– Jobbet som nyhetsankare har faktiskt inte förändrats så märkvärdigt mycket. Det är högre tempo nu och mer nyheter, men programledarens roll - att fånga tittarnas intresse och förmedla nyheter - är detsamma.

– Självfallet har alla nya verktyg förändrat arbetet. Datorerna och internet har ju revolutionerat. Förut ägnade man otroligt mycket tid åt att slå i uppslagsverk och prata i telefon. Alla på redaktionen var tvungna att behärska ett visst ämnesområde. I dag kan man googla fram det mesta på några minuter.

Vilken nyhetshändelse kommer du ihåg mest under de här åren?
– Det är lättast att komma ihåg nyheter som ligger nära i tiden. Tsunamin var en jobbig och stor händelse. Alla kände någon som kände någon.

Under tre år var du SVT:s tittarombudsman, men nu är du tillbaka i Rapport. Hur var det att jobba med något annat?
– Det var verkligen annorlunda att prata med tittarna om program istället för att göra dem. Men nästan alla som jag pratat med har varit artiga, trevliga och pålästa. Jag har fått en förnyad och fördjupad respekt för våra tittare. SVT ska jobba på tittarnas uppdrag. Det har varit lärorikt och kul att få direktkontakt med tittarnas åsikter.

Varför slutade du då?
– Mitt kontrakt löpte i tre år och efter tre år hade jag fått nog av att sitta ensam på ett kontor. Jag är van vid ett bullrigt ställe med mycket folk omkring mig. Jag längtade tillbaka till Rapport.

Du har sagt att du är i mitten av livet nu, vad ska du göra de kommande 60 åren?
– Som det ser ut nu får jag vara kvar här i sju år till. Sedan får man se. Jag vill fortsätta jobba. Jag trivs väldigt bra här, får jag inte vara kvar som pensionär så startar jag något eget.

Sofia Lundgren