Han är en av vår tids mest populära kompositörer, med råge en av de mest spelade. Hans enkla minimalism är flitigt använd i filmer för att skapa en stämning av vemod eller evighet. Det handlar om den estniske kompositören Arvo Pärt som i september fyller 80 år.
I slutet av augusti uppmärksammas han på Östersjöfestivalen i Berwaldhallen i Stockholm. Kulturnyheterna har lyssnat in sig lite närmare på vad det är som gör honom så omtyckt bland massorna, men ifrågsatt bland experterna.
Eric Schüldt: En annan värld öppnades
Det första som slår en är enkelheten. Arvo Pärt skriver andlig musik, för troende och ateister. Kulturjournalisten Eric Schüldt minns de första tonerna.
– Jag har kallat det lite för mitt frälsningsögonblick. För att det var som att det var en helt annan värld som öppnades, och det skedde i princip ögonblickligen, säger Schüldt.
– Egentligen var det som att bli påmind om något som jag alltid hade vetat, men glömt bort. Kanske en känsla av evighet, helighet, men också något som inte har med den vardagliga världen att göra.
Omfamnas av massan men inte av experterna
Han ger ytterst sällan intervjuer. Vid tystnadens gräns brukar också hans musik placeras. Pärt är sin egen, och som lyssnare gäller det kanske att tro, inte nödvändigtvis på Gud men på någon slags sanning.
– Ska man uttrycka det i riktigt religiösa termer skulle jag säga att han på något sätt upprättar människan igen. Det är det som hans musik gör, den går inte att se med distans eller ironi. En postmodern blick på Pärt blir helt fel, för då blir hans musik bara kitsch. Då kan man lika gärna lyssna på en meditationsskiva. Man måste tro att han i djupet av den här ganska enkla musiken har funnit något som är djupt sant, säger Eric Schüldt.
Experterna tycker att Pärt är ointressant
Arvo Pärts bragd är att han ur en smal genre som samtida konstmusik skapar verk som omfamnas av en stor publik och som hittar in i populärkulturen. Filmskapare hör till dem som älskar Pärts sakrala minimalism.
– Han är otroligt populär. Han är den samtida kompositör som är mest spelad. Men i de musikvetenskapliga, lite finare kretsarna, så är han trots allt fortfarande kuriös. Han gör bra låtar kan då de riktiga experterna säga, men är det verkligen intressant? Jag tror att man i historieböckerna kommer att se hans gärning som ett mer avgörande skifte än vad man gör i dag.
Se hela inslaget i klippet ovan.