Den legendariska New York-gruppen Blondie tog sitt namn från vad lastbilschaffisar brukade skrika efter Debbie Harry på gatan: ”Hey Blondie”.

Den ikoniserade frontfiguren är en artist som verkligen har fått känna på den manliga blicken.

– Det som alltid gjorde mig förbryllad, fast jag kunde förstå varför, var att de flesta kommentarer gällde mitt utseende och aldrig mina texter eller min sångröst. Så jag började tro att jag kanske var usel på att sjunga och dålig på att skriva texter. Men ibland var jag inte det, fast ibland var jag det, säger Debbie Harry när Kulturnyheterna träffar henne och gitarristen Chris Stein i Stockholm.

Firar 40 år

– Det tog lång tid innan någon verkligen lade märke till att jag gjorde mer än att bara stå där. Men jag är kanske bara paranoid.

Hon får dock medhåll av Chris Stein som intygar hur branschen har förändrats.

– Till en början var musikindustrin enbart en herrklubb. Folk missförstod Debbie och trodde att hon försökte spela på sin sexualitet. Men det hon gjorde var väldigt oskyldigt jämfört med hur det ser ut i dag.

Sedan ett antal år tillbaka är Blondie med i Rock n Roll hall of fame och har en given plats i rockhistorien, medan många av deras artistkolleger fallit bort längs vägen.

– The Runaways fick sig en smäll, säger Chris Stein.

– Och Helen Wheels... Det var så många som aldrig fick chansen att bli kända. Det var så svårt att få in en fot, att komma in i branschen, minns Debbie Harry.

– Men Helen var inte lika snygg som du! Även om hon var en bra artist och låtskrivare, säger Chris Stein.

New wave-pionjärerna firar 40 år som band med att släppa nya skivan Ghosts of Download. Bandet blev världskberömt genom låtar som Heart of glass och Hanging on the telephone.