Desert Trip arrangeras i Indio i den kaliforniska öknen – men är en våt dröm för alla som följt och älskat 60-talets musikikoner. Tre osannolika festivaldagar med artister som var och en kan samla en hel festival.

Bob Dylan öppnar för The Rolling Stones. 

Neil Young, närmast pånyttfödd tillsammans med sitt hungriga unga band Promise Of The Real, spelar förband till Paul McCartney. 

Pink Floyds Roger Waters får avsluta söndagen, strax efter att Pete Townshend har svingat sin högerarm över kvällens sista The Who-ackord. 

Och så en repris av hela det svindlande programmet helgen efter. 

– Jag kan inte komma på någon större konsert än den här, sa artistagenten Jim Guerinot när festivalens program presenterades i våras.

Ständigt på våra största arenor

Men det är inte bara en fullständigt unik festivaluppställning. 

Det är också resultatet av att märkligt många artister hittills har funnits genom hela våra liv. Bokstavligt talat. Inte bara som perifera albumartister utan som en vital grundbult i rock- och populärmusiken. Ständigt på våra allra största arenor. 

Det är med få undantag döden som avslutar rockkarriären, inte vikande publiksiffror eller det rimliga i att gå i pension. De enorma mångmiljonindustrierna som banden har blivit, som till exempel i fallet AC/DC, lever hellre vidare i en ny sättning än lägger ned när medlemmarna av en eller annan anledning slutar. 

Få som växte upp med de här ikoniska artisterna kunde nog föreställa sig att deras idoler skulle tillhöra det absoluta toppskiktet i musikvärlden närmare 60 år senare.

Biljetter för 14.000 kronor styck

Men det råder det inga tvivel om. Biljetterna till den första festivalhelgen sålde slut på ett dygn. Då handlar det om ett tredagarspass där fansen, beroende på hur bra platser de vill betala för, får betala mellan 399 och 1599 dollar för upplevelsen. För de dyraste biljetterna landar besökarna alltså på närmare 14.000 kronor.

Då är eventuellt VIP-paket, där besökarna kan vuxennjuta av bland annat vin, lyxlagad restaurangmat och öl trendigt tillverkad av mikrobryggerier – eller boende på festivalens camping – inte inräknat. 

Och kanske är priserna en förutsättning för att festivalen ska bli av. I Billboard avslöjar en källa att festivalens huvudartister, vi pratar alltså inte ens om Neil Young, Bob Dylan och The Who nu, får mellan 7 och 10 miljoner dollar vardera för sina spelningar. Tillsammans har musikikonerna släppt drygt 170 album. Albumen har enligt en sammanställning som The Press Enterprise tillsammans sålt 439 miljoner exemplar. Bara i USA. 

”Största resterna av vår era”

Att arrangören faktiskt lyckas göra verklighet av Desert Trip som festivalen ser ut i helgen har säkert många förklaringar. I DI Weekend beskriver musikjournalisten Jan Gradvall programmet som ”Elefanternas sista dans” och klockan klämtar verkligen för de här en gång banbrytande och stilbildande artisterna som har varit ett grundfundament hela rock- och pophistorien.

– Jag tycker det är ett fantastiskt koncept för en festival, sa The Who-sångaren Roger Daltrey till kanadensiska Postmedia Network i våras.

– Vi är de största resterna av vår era.

Snart över

Och snart är den över. Det senaste året har varit bedövande sorgkantat då hjältar som har format genrer, generationer och individer har försvunnit en efter en. Lemmy Kilmister. David Bowie. Prince. 

Om dödsfallen har varit omtumlande för oss kan vi alldeles säkert utgå ifrån att de har drabbat artisterna minst lika hårt. Få saker får dig att känna dig så dödlig som när jämnåriga i din egen sfär eller fysiska omgivning går bort. Mick Jagger, 73, Bob Dylan, 75, Roger Waters, 73, sällskapets yngling Ron Wood, 69, – med en medelålder på drygt 72 år vet festivalens legendarer givetvis att den här typen av historiska musikfester snart kommer att byggas av andra artister än dem själva.

Frågan är bara vilka då. 

Svårt att bygga samma status

För även om det redan talas om att Desert Trip skulle kunna få en fortsättning någon annanstans i världen är det den kortsiktiga bilden. Det är svårt att se hur artisterna som ska stå för återväxten någonsin ska kunna få samma status och massiva inflytande över så många generationer. 

Den föränderliga och allt hetsigare musikindustrin har inte det tålamodet. Den digitala tidens ekonomiska förutsättningar för artister har förändrats radikalt. Och inte minst, i dag är det betydligt mycket mer än musik som konkurrerar om uppmärksamheten under de där avgörande åren då de unga formar sin identitet och formula. 

Ett vackert farväl

Det är lätt att låta drastisk. Så definitivt är det inte än. Men om Woodstock blev dopet för de monumentala rockfesterna så är Desert Trip, nästan 50 år senare, en begravning av en era som förmodligen aldrig någonsin kommer tillbaka. 

Åtminstone ett vackert och första farväl från de sista av sitt slag.