Eurovision song contest handlar inte bara om den bästa låten. Christer Björkman är bara en av de experter som brukar säga att scennumret är lika viktigt som musiken. Det krävs att man sticker ut och gör något som fångar tittarna hemma i tv-sofforna. Något som artisterna gjort på de mest kreativa sätten genom åren.
Galet, galnare, galnast
Det finns de som lagt det musikaliska mer eller mindre åt sidan för att istället satsa på ett nummer med mycket humor och ironi. Till exempel Spaniens bidrag ”Baila el chiki chiki” från 2008. Kort sammanfattat rör det sig om en sångare i löspolisonger som dansar en dåligt synkroniserad dans tillsammans med fyra lättklädda kvinnor, som dessutom ramlar omkull då och då.
Irlands extremt intensiva bidrag från samma år, ”Irelande Douze Pointe”, faller med sin sjungande kalkon även den inom den ironiska kategorin. Bidraget väckte känslor inne i den serbiska arenan och fick ungefär lika mycket burop som applåder.
Ett av de galna bidragen det gått riktigt bra för är Verka Serduchkas ”Dancing Lasha Tumbai” från 2007. Dragartisten i silverskrud lyckades, till skillnad från de tidigare nämnda bidragen, att både sticka ut och framföra en bra låt. Något som tog det ukrainska bidraget ända fram till en andra plats.
Bland det värsta någonsin
Sen finns det också de bidrag som är ofrivilliga skrattfester.
Grekland har en tradition av att skicka både kvinnor och män i tajta, gärna vita kläder, som dansar i en svängig up-tempo-låt. 2002 frångick de dock receptet och skickade fyra falsksjungande robotar.
Michalis Rakintzis bidrag ”S.A.G.A.P.O.” kan vara ett av de värsta bidragen någonsin. De fyra grekerna svettas ymnigt i sina tunga dräkter samtidigt som de gör någons slags robotdans och sjunger på dålig engelska. Smärtsamt och fruktansvärt roligt.
2014 – ett bra år för knäppa bidrag
Förra året fick tittarna uppleva två bidrag som kvalar in på listan över märkliga Eurovision-upplevelser.
De ryska systrarna Tolmachevy gjorde låten ”Shine”. För att ingen skulle missa hur lika de var, (för det är ju så spännande med syskon som är lika varandra), stylades de som varandras spegelbilder. I början sitter de till och med ihop. Möjligen mer obehagligt än knäppt.
Georgien ville inte vara sämre. Låten ”Three minutes to earth” inleds med en jojk innan flower power-sångaren tar över och sjunger om rymdskepp. På trummor: en person i fallskärm.
Blir buren av jätte
Sen finns det de bidragen som inte bara väcker förundran utan också direkta frågor.
Zlata Ognevich från Ukraina uppmärksammades stort 2013 när hon i låten ”Gravity” blev buren av 2,43 meter långa Igor Vovkovinskiy. Han hade kallats in speciellt till Eurovision och marknadsfördes som bidragets försök att toppa numret. Men vad hade egentligen en av världens längsta män med låten att göra?
Ett annat bidrag som inte var helt lätt att förstå sig på är Thea Garretts ”My Dream” från 2008. En halvtrist ballad som tävlade för Malta, men så plötsligt förvandlas Garretts klänning till en livs levande fågelman med flaxande vingar. Tanken var antagligen att det skulle vara vackert och effektfullt – tyvärr var det mest skrämmande.
Vingar var också temat i vitryska ”Butterflies” från 2010. Tonartshöjningen kommer samtidigt som vingarna vecklas ut, och Disney-låten når sitt klimax. Tyvärr fanns det nog ingen tv-tittare över 8 år som uppskattade det vitryska Buttericks-tricket.
Det här var ett axplock av allt knäppt som Eurovision song contest producerat genom åren. Vilka scennummer som kommer få oss att häpna i år återstår att se.