Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Från snacksalig diskoteksvärd till superstjärna

Sydney Onayemi var en av Sveriges första DJ:s.

I slutet på 60-talet gjorde DJ:n inträde på Sveriges musikscen. Musiken som spelades kallades maskinproducerad smörja och DJ:n ansågs göra musiker arbetslösa. I den nya boken ”DJ-liv” skildrar Anna Gavanas och Anna Öström, själva DJ:s, den svenska diskjockeyns väg från 1960-talet till i dag.

I dag fyller DJ:s och producenter som Alesso, Steve Angelo och Avicii de allra största arenorna. Men så har det inte alltid varit. När Sydney Onayemi öppnade sitt diskotek Big Brother på 70-talet rasade dansbandet Telstars och svenska musikerförbundet i SVT:s Aktuellt.

– Då var ju DJ:n ett hot mot riktiga musiker, säger Anna ”Anaya” Öström.

– De gjorde dansbandsmusiker arbetslösa, fyller Anna Gavanas i.

I boken ”DJ-liv. Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” kartlägger de DJ-historian från 1960-talet till i dag. Från disco, via punk och new wave och raveolution fram till dagens framgångsrika techno- och housekultur.

Dans och knark

Sedan den tidiga discoeran har DJ:s successivt tagit en alltmer central roll i svenskt musikliv. Men vid varje landvinning har DJ:n anklagats korrumpera samhällsmoralen, och olika åtgärder har vidtagits för att kväsa den inspelade dansmusikens degenererande effekt på ungdomen. Med 90-talets polisiära ravekommission sattes ett likhetstecken mellan dans och knark.

Nya genrer, ny panik

– Ja, det är det här med hedonism och utlevelse, säger Anna Gavanas.

– Vi har ju fortfarande danstillstånd som det togs nytt beslut om häromdagen att det ska behållas, säger Anna Öström.

Så den här moralismen kring klubbkultur har inte upphört?

– Den kommer väl aldrig upphöra. Det sker ju varje gång det kommer något nytt och främmande och skrämmande, säger Anna Gavanas.

I dag finns ravekommisionen inte kvar, men i boken vittnar flera DJ:s om att polisens i dag har bytt musikaliskt fokus.

– Polisens uppmärksamhet har förflyttats från technoscenen till reggaescenen, säger Anna Gavanas.

Fragmentisering och avprofessionalisering

Den elektroniska musikens status har de senaste åren upphöjts, och dess DJ med den. Men parallellt med framväxandet av superstjärnedj:s har det också skett en demokratisering av skivspelandet.

Tillgången på musik digitalt har lett till en större mångfald av både klubbar och diskjockeys. Men med detta följer också en rädsla för avprofessionalisering av yrket. Anna Gavanas och Anna Öström berättar att det fanns en större kollegialitet när musiken var mer materiell.

– Det fanns fler kontakter mellan DJ:s mellan olika genrer på 90-talet när man stod sida vid sida i skivaffärerna. Men i dag finns det en fragmentisering i DJ-kulturen, säger Anna Gavanas.

– Det är några få som verkligen cashar in i dag på scenen, men de allra flesta upplever att DJ:ns villkor har försämrats, säger Anna Öström.

Demokratisering av hantverket

– I och med att trösklarna har sänkts för att få tillträde till DJ-båsen; man kan ladda ner musik gratis, det kostar inte lika mycket att köpa utrustning, och det är inte så svårt att lära sig den, så är det fler och fler som konkurrerar om spelningar. Och de som tjänar på det är främst barägare och sponsorer. De som har hållit på ett tag och är proffs, upplever att deras gager har försämrats, säger Anna Gavanas.

I och med de tekniska landvinningarna är DJ:ns roll under omförhandling. Nu behöver man inte längre köpa dyra vinyler för att få tillträde till de mest åtråvärda båsen. DJ:andet har blivit mindre exklusivt, på gott och på ont.

– En del är oroade för DJ-kulturens död, medan andra i och med den nya tekniken menar att det är en demokratisering av DJ-kulturen och vilka som får tillgång till den, säger Anna Öström.

Konsten att mixa

Lättillgängligheten kan upplevas som hotfull för dem som livnärt sig på jakten på obskyra tolvor att taktmixa. Teknikskepsis blir ett sätt att värna sin yrkesstolthet och sitt professionella territorium. Men Anna Gavanas och Anna Öström, som fortfarande köper mycket skivor och helst spelar vinyler, slår ifrån sig mina anklagelser om snobbism.

– Alltså jag vet inte om det någonsin har funnits en vinylsnobbism, det kan många gånger vara en orättvis anklagelse. Det handlar väl inte om att sätta sig på andra utan om att utöva sin konstform, oavsett vilket format man väljer att använda sig av, säger Anna Gavanas.