Kvällstidningsjournalister som ”egentligen vill skriva artikelserier om Springsteens 70-talsprosa”, men istället ”måste sitta i olika hockeylador och betygsätta Samirs halstatueringar” och mår dåligt, hamnade i Henrik Schyfferts skottglugg när rösterna till Melodifestivalens tredje deltävling räknades.

Mellanakten som på torsdagens rep byggde mer på lokal identifikation, med inslag som att klockspelet i centrala Norrköping låter som en ”fjällko som knullar sig ut ur en kastrulllfabrik”, omarbetades således till själva sändningen. Kvar blev endast en ”halv rakad pung” tidigt in i programmet.

– Könsord klockan åtta på en lördagskväll är inte riktigt okej. Så är det bara. De ska inte vara där. Vi diskuterar manus hela tiden. Framförallt efter ett genrep. Det är det vi har genrepet till, säger Christer Björkman, exekutiv producent för Melodifestivalen efter sändningen.

”Fick inte plats”

Men Henrik Schyffert hävdar att han fick behålla knullet, om han så hade önskat.

– Jag sa ”knulla” två gånger. Det var inte mer än så, men det är klart att om man lyssnar på det så hör man det ju jättemycket. Men det fick inte plats. Det vi tyckte var roligast behöll vi, säger han.

Utgångspunkt i den bärsärkargång genom medielandskapet som blev mellanakt – utgick från att det händer så lite i landet att de – för många – medierna tvingas hitta på, vrida, vända och tvinga fram nyheter för att överleva.

”Jag kan ta det”

”I morgon måste de skriva om det här jag gör nu. Trots att varken ni, de eller framförallt jag vill läsa om det. Men så här måste vi hålla på. För sanningen är att alla vi: artister, journalister, avdankade komiker och schlagerbögar behöver varandra. Det här är en dödsdans där vi alla vandrar runt bland paljetter, tonartshöjningar och sponsskyltar och suger näring ur varandra”.

– Men relation till pressen är att de är lite shady. Men jag kan see throgh the bullshit, så jag kan ta det. Jag har hållit på sedan jag var nitton, säger Gina Dirawi.

”Berättade som det är”

Henrik Schyffert ifrågasätter frågan (från undertecknad nöjesreporter) om varför det slutligen blev en monolog om ”smutsiga medier”.

– Var det det?

Ja, var det det?

– Jag tänker att jag berättade som det är. Att det är på låtsas och att vi vet om att det är på låtsas men att vi gör det här för att vi måste göra det här. Jag tänker att det inte var så smutsigt. Det smutsiga i det är att du hittar på ”smutsiga medier” och lägger in det i en text som inte handlar om det. Det här är trevlig underhållning, men inte mer än det, säger Henrik Schyffert.

– Jag har tänkt på det här länge och att det inte finns något roligare forum att säga det i än i just det här forumet.