Efter en två år lång hajp albumdebuterar Cherrie Hersi med Sherihan. Foto: Saga Berlin

”Jag har sett mammorna gråta”

Uppdaterad
Publicerad

Nästa vecka släpps hyllade Cherries debutalbum Sherihan. Där berättar hon ur kvinnornas perspektiv om sitt älskade Rinkeby, och om kärleken till den somaliska kulturen.

– Jag fick bara ont i hjärtat.

Cherrie pekar mot sitt bröst med handflatan. Det kommer hon göra många gånger under intervjun. Vi pratar om inspelningen av videon till låten Tabanja, där två av ungdomarna som var med blev skjutna strax efter att videon var klar. Några veckor senare användes låten som ett argument för fler poliser och övervakningskameror i förorten, i en artikel av Per Gudmundson i Svenska Dagbladet.

Men vi återkommer till det.

Rinkeby

Cherrie har en blå jeansjacka och mycket energi, särskilt med tanke på att detta är den tredje intervjun hon gör samma dag. Klockan är 11.

Det är hennes idé att alla intervjuer ska göras i Rinkeby. Själv flyttade jag härifrån samma år som Cherrie flyttade hit, år 2000. Sen dess har jag ibland haft svårt att tro det som står i medierna om området. Kvinnor kan inte längre vistas på torget. Männen har tagit över. Kan det stämma?

Inget tyder på det. Cherrie sitter vid ett bord på kaféet i centrum. Hon bjuder på kaffe. Under timmen vi sitter där kommer flera män fram. Men inte för att läxa upp henne, utan för att hälsa.

– Jag tar er hit för att visa att det behöver inte vara som ni tror. Men också för att albumet har blivit inspirerat av det här stället, av systraskap, av allt som fått mig att växa som människa här. Jag ville att ni skulle känna den energin.

Samtidigt har det blivit sämre här, säger hon. Kriminaliteten går neråt i åldrarna, många unga pojkar halkar utanför samhällets ramar.

Ett stenkast från centrum pågår det omfattande ombyggnaden av det nya Rinkebystråket – Stockholms nya handelsplats, som den kallas: restauranger, shopping och service på 3700 kvadratmeter. I samband med det ska 400 nya bostäder byggas i området. Cherrie funderar på vad det kommer att betyda.

– Om allt blir dyrare blir det sämre för oss som bor här. Det som finns här sitter inte så mycket i byggnaderna – det är gemenskapen. Om den skulle försvinna så är det inte samma Rinkeby.

Sången som självmedicinering

Cherrie Hersi är 24 år och ägnar sig nu åt musik på heltid. Hon föddes i Norge, dit föräldrarna flytt från krigets Somalia. Under hennes första år flyttade familjen till den lilla industristaden Lojo i Finland där de bodde tills hon var nio. Då flyttade hon med mamman och syskonen till Stockholm och Rinkeby.

Det var två olika världar. Nu kunde hon sänka garden lite, rasismen fanns inte här. Rinkeby innebar trygghet, och i tryggheten föddes fantasi. Hon skrev fan fiction om Twilight, dansade och sjöng.

– När jag kom från Finland var jag arg, alltid on edge, slogs mycket i skolan. Min mamma var ensamstående, jag måste hjälpa henne och plugga samtidigt, pappa blev sjuk.

– Sången var självmedicinering, jag mådde bra av att sjunga för mig själv. Jag låste in mig i ett rum, kunde spela piano i timmar.

Årets bästa låt

Sommaren 2014 släpptes ett kort klipp, under två minuter, med titeln ”Intro”, regisserad av Nikeisha Andersson. Rnb på svenska! Det var tydligt att många hade väntat på det, och den stora hajpen kring Cherrie började växa.

”Tonen i hennes röst är av någon som precis har gråtit färdigt och ber dig stänga dörren efter dig när hon bjuder in dig till sitt rum där hon ska berätta allt.” skrev Hasan Ramic på SVT:s sajt PSL.

Ännu mer väsen blev det när hon släppte sin första singel, Tabanja (slang för ”pistol”). Tabanja utsågs till 2015 års bästa låt på det självsäkra modemagasinet Rodeos lista, före artister som Drake och Rihanna.

Vi hade hört killarna rappa sina perspektiv på förortslivet i tjugo års tid. Nu var det en kvinna som berättade.

”Han ska beckna eller bli som Zlatan”

I låten sjunger Cherrie om de unga pojkarna i Rinkeby, som lever som ”i ett fängelse”. Med nedlagda skolor, krigsskadade föräldrar och inga pengar på fickan, lockas de av gatan. Cherrie sjunger ur kvinnornas, storasystrarnas, mammornas perspektiv:

”Snälla, bara ge han en chans, orten tar han ingenstans”

Åter till högerskribenten Per Gudmundson. Han skrev en ledare där han efterlyste fler poliser och övervakningskameror i förorten. Han hänvisade till ”Tabanja” för att bevisa sin tes: ”Hela orten har tabanja”.

Hur kände du inför det?

– Det var lite skrattretande, och synd att han tog något så viktigt och känsligt och försökte göra det till nåt helt annat. Du hör att jag gör det för mina småbröders skull och så kommer du och pratar om nåt helt annat.

Samtidigt spelar det ingen roll, säger hon. De som musiken handlar om förstår ändå vad det är hon vill berätta om.

– Folk hör att det kommer härifrån. Jag har sett de här mammorna gråta. Tabanja tar på folk eftersom jag menar till hundra procent det jag sjunger.

Videon, som utspelar sig i Rinkeby, är mörk: skotten viner genom luften i slow motion och svarta blodpölar stiger ur betongen. Cherrie berättar att det var jobbigt att släppa låten – de likbilar som syns i videon blev som ett förebud. Två av pojkarna som var med vid inspelningen mördades strax efter inspelningen.

– Det blev så på riktigt att det blev jobbigt att släppa låten. Tabanja är inte politik, det är riktiga känslor.

En förebild för unga somalier i Sverige

– Många kanske inte märker det, men hur jag använder melodier – hur jag wailar – kommer från det somaliska språket, säger Cherrie.

Rinkeby har ibland kallats ”Lilla Mogadishu”. Om man läser kommentarerna under Cherries videor på nätet ser man en hel del kommentarer från unga personer med somalisk bakgrund: ”vi somalier är stolta över dig”, ”min somaliska syster”.

– Vi har inte haft nån representant som unga småtjejer kan se upp till. Redan nu när jag släppt två låtar, är det så många unga somaliska tjejer som har skickat långa brev till mig: ”Du är min förebild, du peppar mig, jag vill bli som du när jag blir äldre”. Jag blir så glad, för det hade inte jag när jag var yngre. Det känns fett att kunna få vara den personen för andra.

På debutalbumet Sherihan finns den drygt 30 sekunder långa Ha Noolaato, en sång på somaliska vars text handlar om kärlek till naturen och frihet för det somaliska folket. Via mamman har Cherrie under uppväxten fått höra somaliska berättelser, dikter och sånger. Hon beskriver den somaliska kulturen som vacker, stark, intelligent.

– Somaliskan har ord för allt: när jag såg den där tjejen som jag blev så kär i så kändes det här i mitt hjärta – dom har ord för just den känslan. Det är väldigt poetiskt.

Känslor är nyckeln till förståelse

Det ord du använder oftast är ”känslor”. Är du en känslosam person?

– Ja. Jag vet att jag har en extremt känslomässig röst, jag har mycket känslor, jag är en känslomässig person. Och jag tänker så här: vad behöver jag göra för att värma folk, för att folk ska lyssna på min musik och få med sig nåt bra? Hur ska jag kunna öppna dig? Hur kan jag nå dig på bästa sätt?

– Genom att prata om saker som jag vet kan värma ditt hjärta lite. Folk kanske inte kan relatera till Tabanja, men alla kan relatera till känslor. Det är det enda vi har gemensamt.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.