– Jag har vuxit upp med sjukdomen och tanken på en död som inte är så långt in i framtiden – och det har fått mig att tänka ganska egoistiskt överhuvudtaget. Att göra det jag vill göra – när jag vill göra det.

– När jag tänker på en förestående död så känns det som att jag inte har tid att göra grejer som jag inte vill göra. Så har jag levt de senaste femton åren, kanske. Jag har lämnat det där bakom mig och är väl en helt vanlig douche nuförtiden. Men det spelar inte så stor roll.

”Folk är dumma i huvudet”

Det berättar albumaktuella artisten Henric de la Cour. Och den där hopplösa känslan gör att han aktivt har valt bort vissa saker ur sitt liv. Vissa middagar eller andra aktiviteter som kanske hade ansetts socialt viktiga att vara med på, till exempel. Omvärldskollen slipper han också helst:

– Jag har slutat kolla på nyheter och slutat läsa tidningar, för vad folk håller på med ... Jag måste verkligen kolla bort. Jag kan inte ta del av det där, för jag känner att folk är så dumma i huvudet på riktigt. Och det gäller allt från krigsgrejerna till att göra sina läppar stora som två apelsinklyftor.

Vill låta som en begravning

Henric de la Cour vill låta som en begravning. Han satsar allt på det visuella uttrycket. Till skillnad från mycket annan elektronisk musik bygger han sin på kött – och mycket blod.

– Jag tycker det är intressantare att använda min kropp. Det blir mänskligare och smutsigare än det som är väldigt typiskt för synt – det kliniska med raka linjer. Det är sådant som jag med min hårdrocksbakgrund inte uppskattar hela tiden. Det blir i alla fall något att kolla på. Och blod är snyggt på scenen.

Växte upp intill Kent

På nittiotalet frontade han indiebandet Yvonne, och senare Strip Music. Under Yvonne-tiden samsades han om uppmärksamheten med grannbandet Kent, som också kommer från Eskilstuna. De två banden hade samma musikaliska uppväxt med band som Depeche Mode, men tog snart helt olika vägar.

– På ett sätt tror jag att vi tog samma väg, men de hade väl en bredare sida. Jag märkte det direkt, när de presenterade sina låtar till första albumet. Då var Yvonne typ lite större, i alla fall i Eskilstuna. Men när jag hörde de nya grejerna tänkte jag 'aha, okej' och sedan gick det väldigt snabbt.

”Full respekt” för Kents framgång

Yvonne somnade så småningom in, och enligt Henric de la Cour beror det på att bandet bestod av sex starka karaktärer, medan Kent var en ”enad front”. Sedan dess har Kent bara blivit större och större. Men det finns ingen bitterhet hos Henric de la Cour:

– Grejen är att Kent alltid har gjort det som de har velat, de har gjort sin grej, och nått den makalösa framgången genom att vara Kent. Det är ganska frånvänd musik också, och jag tycker det är fantastiskt att några som släpper en gothplatta som ”Du & jag döden” säljer miljarder med ex. Det tycker jag är coolt. Så därför har jag full respekt.

”Tvivel på sporten”

I videon till ”Grenade” från Henric de la Cours senaste soloalbum står han vitmålad på en strand, som en Ingmar Bergman-figur, men utan schackpjäser.

– Jag fattar vad du menar, men det var ingenting jag tänkte på då.

Det sjunde inseglet handlar ju om guds tvivel.

– Mm. Och det här är mitt tvivel på sporten!

Dokumentärfilm om sjukdomen

I höst är Henric de la Cour också aktuell i en dokumentär av Jacob Frössén. Artisten var väldigt motvillig till att låta sig följas av kameran till en början, rent av omöjlig, men nu finns resultatet färdigt, redo för premiär.

Dokumentärfilmen blev en skildring av livet som artist med den ärftliga sjukdomen cystisk fibros. Den kännetecknas framför allt av onormalt hög slembildning och återkommande lunginfektioner.

Hur påverkar sjukdomen dig som artist i dag?

– Med åren har det blivit jobbigare att sjunga, till exempel. Lungorna har ju fått sig törnar. Psykiskt har det påverkat mig enormt, med skrivandet och alla sådana grejer. För varje andetag känner jag ju av den.

Missa inte flera minuter extra, webbexklusiva intervjuklipp med Henric de la Cour i högerspalten intill denna text.