Kammarmusikfestivalen i Båstad är i full gång. Det repeteras i Maria Kyrka. Stycket ”Yellow skies”, ett verk för elektronik och altflöjt som är skrivet utifrån terrorattackerna den elfte september, ekar mellan bänkraderna. Camilla Hoitenga från USA är ensam på scen. 

– Det är inte så våldsamt. Våldet antyds snarare, säger Camilla Hoitenga och tillägger: 

– Det handlar om katastrofens efterdyningar. Det hörs eftersom jag inte spelare hel- eller halvtoner. Jag spelar märkliga toner, luftiga ljud, och inte för att visa hur häftigt man kan spela utan för att efterlikna den gulaktiga himlen och känslan av det som hände. 

”Färgat mitt skapande”

Verkets kompositör, 37-årige Benjamin Staern, har synestesi, där ljud och färger är sammankopplade. 

– För varje ton jag hör ser jag en färg. När jag hör fler toner ser jag fler färger samtidigt. Det är som att titta på en Mondrian-målning i 3D. På något sätt har det färgat mitt skapande men det måste utgå från något konkret som en himmel eller ljusförändringar för att det ska vara lätt att förstå, säger Benjamin Staern.  

Kosmopolitiskt tema

På Båstad kammarmusikfestival är Benjamin Staern i fokus, en festival som annars erbjuder både nykomponerat och gammalt. Festivalen har fått det högst kosmopolitiska temat ”Wien, Berlin, New York” som handlar om den andra Wienskolan och kretsen kring tonsättaren Arnold Schönberg under 1900-talets första hälft.

– Det var ju tonsättare som levde både i Wien och i Berlin och de var ganska kontroversiella. Många hade judiskt påbrå och fick inte fortsätta verka under nazisttiden. Många flydde till New York, säger festivalens konstnärlige ledare Karin Dornbusch.

Enligt Karin Dornbusch handlar festivalen också om kulturers ständiga utveckling i möte med varandra.

– Vi har alltid påverkats av andra länder och det är fortfarande så. Jag har alltid haft det som en vision att skapa en bro mellan Båstad och kontinenten.