”Vi har sökt Madi Banja för ett citat utan att lyckas.”

Så avslutade skivbolaget sitt första pressmeddelande om den okända men snart mycket hajpade artisten hösten 2014.

Kanske är det inte bara påhitt. Först tre och en halv timme efter utsatt tid får jag tag i Madi Banja i telefon. Han ursäktar sig med att jag väl vet ”hur rappare är”.

Det gör jag. Under samtalet äter han vad som låter som flingor, borstar tänderna, ursäktar sig igen.

– Att följa strömmen har aldrig varit mitt sätt att uppnå drömmen. Om alla går mot väst så går jag mot öst, säger Madi Banja.

”En otroligt fin begåvning”

Varför heter skivan ”Det var inte med meningen”?

– För det var absolut inte meningen att jag skulle sjunga. Jag försökte lyckas med livet på andra sätt, med skola, idrott. Rampljuset har jag aldrig varit förtjust i. Jag är snarare rädd för det.

Vad fick dig att ändra dig?

– Jag ville sluta springa ifrån mig själv. Det är bara löjligt. Jag måste tacka för den här fina presenten som jag har fått. Ärligt talat, jag ser det här som en otroligt fin begåvning. Jag ville tacka Gud.

Efter debutsingeln ”Inga problem” dundrade namnet Madi Banja in i musikhösten 2014. Med sin varma spruckna röst och en blandning mellan rap och autotunade melodier som för tankarna till amerikanska rappare som Future, stack han ut i den svenska musikfloran.

Varför tror du själv att ”Inga problem” gick så bra?

– Om jag ska vara ärlig så blev jag själv överraskad. Folk brukar vara rädda för något nytt. Mitt sound är nytt, rösten är ny och själva stilen är annorlunda. Jag vågar göra grejer. Jag tror ingen har hört en sån låt i Sverige.

– De säger att jag bryter som ingen annan.

Självbiografisk skiva

Debut-EP:n ”Det var inte med meningen” kan läsas som en kortfattad självbiografi. Från den förväntansfulla känslan i introspåret ”BJL-ARN”, där berättaren sitter på flygplanet från Gambias huvudstad Banjul på väg till Arlanda – till den förundrade känslan i ”Hollywood”, som beskriver mötet med Stockholm och Enskededalen.

I den unga mannens ögon kunde det lika gärna vara Hollywood: ”Jag såg snöflingor falla, jag frågade: vad kallas dom?”.

”Tittade på mig som att jag var galen”

Musiken på skivan är producerad av Vittorio ”Vito” Grasso och låter urban och futuristisk. Men det var i naturen Madi Banja började sjunga. Han behövde ensamheten för att kunna släppa taget. 

– Ibland gick jag runt på gatorna och sjöng och folk tittade på mig som att jag var galen. Jag gillade inte blickarna jag fick. Då gick jag till skogen, där kunde jag ryta och skrika allt jag ville.

”Mitt liv har varit som det ni ser i movies: helt fucking otroligt”, rappar han. Ett rastlöst hjärta har genom åren fört honom mellan Gambia och Sverige, Schweiz och USA.

– Jag har sett mycket. Tro mig, allt var inte socker och honung. Det var salt och peppar på vägen.

Han berättar att han under delar av sitt liv sovit utomhus då han inte haft någon inkomst, men att han är tacksam för det. Nu tycker han att livet håller på att börja.

– Det tuffa livet tuffade till mig. Man behöver det. Att vara hemlös, långa nätter utan mat i magen. Jag lär mig bäst i underläge. Jag har kämpat, och det är min motivation. Nu är det bara att klappa händerna, nu är det dags att rädda sista dansen.

Du verkar vara en positiv person. Vad menar du med ”hjärta i min hjärna” som du sjunger i ”Inga problem”?

– Att jag tänker med kärlek. Det är ju hjärnan som bestämmer, och jag har kärlek i min hjärna.