Perrelli: Vissa saker hade platsat i en porrtidning

Uppdaterad
Publicerad

Charlotte Perrelli gör sin fjärde Melodifestival.

Inte för att ”vicka på rumpan”. För att berätta om vad som händer när hon gör det.

– Vissa saker de skrev om mig hade kunnat stå i en porrtidning, inte på en löpsedel, säger hon.

”Du som har så långa naglar, kan du mjölka en ko?”

”Hur mår du? Du är ju Sveriges sexigaste kvinna?”

Melodifestivalen 2017

”Är det sant att du inte kan gå på stan osminkad?”

Så lät det i Sveriges television sent nittiotal och tidigt 00-tal. Frågorna är hämtade från intervjuer med artisten Charlotte Perrelli, då Nilsson. Hon hade vunnit Eurovision song contest 1999 och blivit stjärna. Den före detta dansbandssångerskan svarade muntert: ”jo, det kan jag nog”, ”Ja… bra” och ”Nej, det är inte sant”.

– Ibland när jag tänker tillbaka på den tiden och på vad vissa journalister skrev, undrar jag varför ingen satte stopp för det. Den kunde kanske ha stått i en porrtidning , men inte i Sveriges största tidning och inte på löpsedeln. Jag var 24 år. Jag fattar inte att jag stod ut och att mina föräldrar kunde gå till jobbet varje dag utan att skämmas ihjäl, men jag vet att de tyckte att det var jobbigt, säger Charlotte Perrelli.

29 maj 1999 i Jerusalem Foto: Frida Hedberg/TT

Tror inte på seger – men på marknadsföring

Nu är hon med i Melodifestivalen igen. Det blir fjärde gången. Efter 1999 var det slut med schlager, tänkte hon, men kom tillbaka nio år senare med bidraget Hero. Då vann hon igen, och genomförde en ambitiös promotionturné genom Östeuropa inför Eurovision. Det bar aldrig frukt. 2012 var Perrelli tillbaka på nytt med låten The girl. Den gick inte till final. Nu heter bidraget Mitt liv och handlar lite om frågorna hon fick i intervjuerna på 90- och 00-talet. Att bli bedömd, kategoriserad och illa omskriven.

– Jag är bekant med hur den här tävlingen fungerar och är en krass och realistisk person. De som röstar är unga. Den här låten vänder sig till människor som vet hur det är att vara fel och ha ont i magen för att någon pratar illa om en bakom ryggen. Det har en sjuåring möjligen ännu inte upplevt. Det handlar inte om att jag inte tro på låten, jag tror bara att den inte är så lätt i sammanhanget.

Så varför vill du ha med den i det här sammanhanget?

– Det är inte så svårt att förstå om man lägger ihop ett och ett. Den här tävlingen har tre miljoner tittare varje helg. Det finns inget annat – och då menar jag verkligen inget annat – forum där man kan visa upp nyskriven musik för tre miljoner människor. Världens bästa marknadsföringsfönster.

– Och jag tycker att låten har ett viktigt budskap i just det här sammanhanget. För här tycker människor hur mycket som helst. Jag har själv känt mig väldigt utsatt de år jag har varit med.

12 november 1999. Ett halvår efter Eurovision. Foto: Ola Torkelsson/TT

”Övergår i personangrepp”

Charlotte Perrellis låt 2017 är inte upptempo. Hon står med en gitarr på scenen. Det är ingen kritikerfavorit. Det har redan framgått.

– Fortfarande när jag öppnar tidningar kan jag känna, oj vad man älskar att sticka kniven i folk och verkligen trycka till. Om man får möjlighet att såga lite extra och vara lite rolig så är det kul.

Men är inte det en del av paketet?

– Det beror på vem du frågar. Vem är det som säger att paketet ska vara just så? Vem är det som säger att det är okej? Jag har inga problem med att ta kritik när den är befogad och relevant, men när det övergår i personangrepp och folk bara är elaka... Det är sådant man kämpar för att lära sina barn att det inte är okej. Samtidigt ska man som vuxen stå och säga, jaha, det är smällar man får ta.

Hamnade i svacka

Är det extra tydligt i just Melodifestivalen?

– Ja, det är därför det känns extra viktigt i det här sammanhanget att göra den här låten. Jag tänker inte stå och vicka på rumpan och karbonpapper på det jag har gjort tidigare. Nu vill jag att ni ska lyssna.

Varför gör du det här nu?

– För att jag hamnade i en svacka och inte tyckte att det var roligt med musik längre. Jag höll på att lägga av. Stod och stampade och tänkte på vad jag skulle göra. Så satte jag mig ner och spelade gitarr igen.

Hur länge gick du glädjelös?

– Det var mer som någonting som successivt blev mindre och mindre. Under kanske ett halvårs tid kändes det ointressant. Jag jobbade. Men jag tyckte inte att det var så kul.

– Jag gick aldrig så långt att jag beslutade mig för att bli nagelskulptör, men jag hade en känsla av att någonting måste hända för att det ska börja kännas intressant och roligt igen. Jag är så glad över att ha hittat tillbaka till passionen igen. Även om jag åker ut med huvet före på lördag.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Melodifestivalen 2017

Mer i ämnet