Regina Spektor kommer direkt från en av Peace & Love-festivalens största scener. Hon är jetlaggad men glad, och hon hoppas att festivalpubliken fick med sig något mer än solbränna:

– Publiken var fantastisk! Förhoppningen när jag ger en konsert är att någon av låtarna vara användbar för någon någonstans. Att de ska ge en person mod och tanken: ’Det här har jag inte gjort än – men jag ska göra det nu’.

Nya hitten är avdammad

Regina Spektor är en New York-bo med ryska rötter, vars signaturinstrument är pianot. Hon slog igenom på bred front med sitt fjärde album ”Begin to Hope” år 2004. Fem år senare kom studioalbum nummer fem och nu är musikern och producenten aktuell med nya skivan ”What We Saw From The Cheap Seats”.

Kända Spektor-titlar är ”On the Radio”, ”Samson” och ”Eet” – och på nya skivan finns den redan väldigt lyssnade, lidelsefulla låten ”Don’t Leave Me (Ne me quitte pas)”. Regina Spektor berättar att den låten egentligen är tio år gammal, men att hon behövde ge den en ny chans:

– Ibland känner jag mig skyldig när jag släpper en låt som jag redan har gett ut på något sätt. Men den här versionen är närmre ljuden jag hörde i mitt huvud.

Stön och beatbox

Hon talar mycket om ljud. Inte så gärna om instrument och låtstrukturer. Och som musiker är Regina Spektor känd för sin lekfullhet. Hon är inte rädd att improvisera lite beatbox eller att stöna istället för att ta in en trumma eller kanske en elektronisk effekt.

Och när Kulturnyheterna frågar om artistens breda språkkunskaper så växer en slags förklaring fram. Det är inte en slump att just den här artisten använder sin röst till allt möjligt – och har Bobby McFerrin som stor idol.

”Språk är så godtyckligt”

Regina Spektor flyttade från Sovjetunionen som liten flicka. Flyttlasset gick genom flera länder, där hon tvingades lära sig nya språk väldigt ofta.

– Vi kom från Ryssland där jag bara hade hört ryska och lite jiddisch. I Italien minns jag att jag pratade italienska med barnen på samma gata – kanske inte så bra men tillräckligt för att kommunicera. Sen kastades jag in i att lära mig engelska, samtidigt som jag pluggade hebreiska – som jag suger på men kan läsa.

De tidiga och många mötena med språk och ljud har format Regina Spektors komponerande väldigt mycket:

– Jag tror att efter att bara ha hört och försökt förstå så många språk vid en så ung ålder, har jag blivit mer öppen för tanken att språk är så godtyckligt och att vi alla egentligen bara gör ljud... Jag tänker mer på känslor som hör ihop med ljud än på intellektuella betydelser.

Tyska = en färg?

– Det öppnade mig för faktumet att jag kan försöka göra ljud, använda ljud som färger. Och jag gillar att skissa brett och göra ett ljud med min mun som kanske antyder ett instrument. Jag tror att det är vad som händer i min musik.

Regina Spektors språkliga resa var inte bara bra för skivornas ljudbild. Den gör henne troligtvis också till en modigare turist, som släpper grammatikboken och kör på:

– Om jag gillar hur något låter kan jag bara ta det. Jag måste inte kunna tyska bra för att ta med lite tyska i en låt. Det är bara en färg.

Läs fler intervjuer från Peace & Love på Festivalbloggen.