Det var den 1 juli år 2000. Pearl Jam spelade på Roskildefestivalen i Danmark. Framför scenen var det trångt och lerigt. När trängseln blir våldsam bryter bandet spelningen, men det är för sent. Nio personer dör, två av dem svenskar, och 30 skadas i vad som blev en mardrömskonsert.

Då, för exakt 15 år sedan, räknades musikfestivalen i Roskilde som en av Europas säkraste, berättar Chris Kemp, medieforskare vid Bucks new-universitetet i Storbritannien och aktiv i European event safety group (YES). En organisation som arbetar för ökad säkerhet på europeiska festivaler.

– Olyckan blev ett kvitto på att ingen festival är riktigt säker. Allt kan hända, säger han.

”Lättare att ta sig ut”

Men mycket har också hänt sedan dess. Roskildefestivalen 2015, som startar exakt 15 år efter olyckan, tänker annorlunda kring säkerhet för besökare.

– Efter 2000 tänkte man mycket på vad som kunde göras och vilka komponenter som skulle till för att förbättra säkerheten på festivaler. Vi tittade bland annat på ledningsstruktur och publikhantering. Hur man kunde tillverka staketet vid scenen på ett annat sätt. På Roskilde var det stolpar, men det går att ha bredare hålrum mellan dem så att folk kan ta sig ut lättare, säger Chris Kemp.

Till stor del är det festivalarrangörerna själva som drivit säkerhetsfrågan, tycker han. Politikerna som uttalade sig om vikten av publiksäkerhet för 15 år sedan har kort minne.

– Vi skapade europeiska säkerhetsdirektiv och pratade om hur den här typen av tillställningar kunde bli säkrare. Vi har fortfarande två seminarium om året där europeiska arrangörer deltar.

Fyra hot

I dag har YES identifierat fyra huvudsakliga säkerhetshot i samband med festivaler.

– Det första är dåligt väder. Det är svårt att säga och de senaste fem åren har det oftare hänt väderrelaterade olyckor, säger Chris Kemp.

Det har bland annat hänt i Slovakien och Belgien, men även svenska festivaler har till exempel drabbats av blixtnedslag i samband med åska. Senast på Bråvalla förra året.

– Det andra är publiktrycket mot scenen. Det är samma beteende som föranledde olyckan i Roskilde, och det händer hela tiden. Det handlar om att försöka förebygga det.

”Det är inte bra”

Det tredje hotet mot säkerheten handlar om brist på sjukvårdsutbildning bland festivalpersonalen.

– Många festivaler har volontärarbetare i sina säkerhetsgrupper. Det är inte bra, säger Chris Kemp.

– Det fjärde säkerhetshotet handlar om brist tydlig ledning och ett fungerade samarbete mellan produktionen och säkerhet. Det är viktigt att säkerheten prioriteras, och inte blir sekundär när produktion och artistgager ska betalas, och marginalerna är små för att en festival ska gå runt.

För att en festival ska vara trygg för besökare måste varje arrangör jobba för att förebygga de fyra riskfaktorerna, tror Chris Kemp.

– Roskilde skulle kunna hända igen. Man kan aldrig säga aldrig. Det har hänt mycket de senaste åren, men det krävs bara att någonting går fel för att det ska uppstå en katastrof. Allt vi kan göra är att försöka minimera riskerna så gott vi kan, säger han.