Amanda Kernells film Sameblod fortsätter sitt segertåg runt jorden. På fredag kommer den visas på mycket inflyteleserika Sundance-festivalen i USA.

Amanda Kernells film Sameblod fortsätter sitt segertåg runt jorden. På fredag kommer den visas på offantligt inflyteleserika Sundance festivalen i USA. Det är en film om det nordiska urfolket och i Sundance kommer den på en specialvisning visas för representanter för nordamerikas urfolk. 

– Jag ville ju göra en spännande film, en uppväxtskildring om att bli en annan person men jag ville ju också göra en film där de som aldrig får se sig själva faktiskt får det. Det känns väldigt värdefullt med en sån visning. Vår historia är ju så lik, säger Amanda Kernell som både regisserat och skrivit manus.

”Hemskt att spela den personen”

Sameblod är hennes första långfilm och utspelar sig i ett svenskt 30-tal. Huvudpersonen heter Elle Marja, en flitig elev vid den så kallade nomadskolan som får ett bryskt uppvaknande när forskare söderifrån kommer på besök. Skammen Elle Marja känner för sitt ursprung blir till totalt avståndstagande och hon kommer göra allt för att bli svensk. Huvudrollen spelas av Lene Cecilia Sparrrok. Filmen som fått stor uppmärksamhet på internationella festivaler är hennes debut som skådespelare. 

– Att bara bryta med sina normer och lämna allt bakom sig, jag tror det är så hårt. Jag tyckte själv det var hemskt att spela den personen för personligen vill jag inte lämna det samiska, säger Lene Cecilia Sparrok.

Petar i variga sår

I våras tog hon studenten, idag är hon renskötsellärling. Uppvuxen och boende på norska sidan, och en av få som kan sydsamiska, språket som hörs i filmen. 

– Det är ju inte så många som kan sydsamiska. Enligt FN är det femhundra som talar flytande och jag tycker man ska framhäva att det finns kvar.

Sameblod petar i det variga sår som är svensk kolonialhistoria men det är inte en ilsken film. Amanda Kernell skrev manus med hopp om försoning.   

– Jag önskar att jag var en sådan som står på barrikaderna, men...

– Sen jag var liten har jag velat ordna det på nåt vis, en förlösning på nåt sätt innan den här äldre generation dör. Det har jag velat och sen har jag varit osäker på om det kan ske i verkligheten och då har jag skapat det i  fiktion.