Just nu pågår Stockholms internationella poesifestival.
En av programpunkterna utgör ett samtal mellan textförfattaren Tomas Andersson Wij, författaren Johannes Anyuru och sångaren Tommy Körberg.
Namn på samtalet är ”Sjung inga fler sånger om kärlek”.
Tommy Körberg är nämligen trött på det.
– Det skrivs så jävla mycket dåliga texter att det är skrämmande. Som Frank Zappa sa: ”det som är så fånigt att man inte kan säga det, sjunger man”.
”Grinig som fan”
Verkshöjden på svenska låtar i vår samtid är generellt undermålig. Åtminstone om det ska diskuteras ur poetisk utgångspunkt, tycker Tommy Körberg.
– Jag är grinig som fan och tycker att det mesta är kasst, säger han.
– Svenskan är knöligt. Ett germanskt språk som det mesta redan finns skrivet på. Som vardagsspråk låter det inte kul. Engelskan är bättre. Det finns mer melismer i det. Lättare att get away with things.
All dikt går inte att tonsätta
En svensk låttext kan hyllas enbart för att den är skriven av artisten själv, anser Tommy Körberg.
– Jag tycker att man kan sno mer. Sno för fan, men sno snyggt. Läs de gamla mästarna, och ta reda på varför du sjunger.
Allt mästerligt går emellertid inte att tonsätta.
– En dikt är skriven för skrift. Ekelöf ska man inte tonsätta. Inte Tranströmer heller. Deras poesi har en egen melodi. Ferlin är lättare, han tryckte mycket på versmått. Inom hiphopen finns det en jävla massa som är bra. Man ska inte vara rädd för rim. Som Tage Danielsson sa: ”man ska vara jävligt rädd om sina grötrim”, säger Tommy Körberg.
– Med rim kan man komma undan med tramsiga saker.
”Inte hjärta och smärta”
Tommy Körberg rekommenderar textförfattare att läsa, bortsett från ovan nämnda män, till exempel Birger Sjöberg.
– Som inspiration! Kolla in vad mästarna gör. De strävar efter ett vardagspoetiskt uttryck. Vardagen är inte hjärta och smärta, vardagen är att gå och handla. Höj blicken från telefonen och se bortom.