2009 tävlade Georgien i Eurovision song contest med bidraget ”We don’t wanna Put In”. En titel med oklar innebörd, annat än det underliggande budskapet: Vi vill inte ha någon Vladimir Putin.
Låten diskvalificerades, eftersom European broadcasting union (EBU) som bestämmer över tävlingen, ansåg att den bröt mot förbudet om politiskt innehåll.
Sedan 2005 är det inte okej att sjunga om politik. Innan dess var det fritt fram.
– Det fanns inga begränsningar alls vad man kunde sjunga om, så vi har haft låtar om euron, låtar om Maastrichtfördraget, låtar om Cypernkriget... Mycket sådant, säger Kris Boswell, journalist och Eurovisionexpert.
”Är mer accepterat”
Nu, för tionde året i rad som politikfri, är paradoxalt nog tävlingen allt annat än just fri från politiskt innehåll. Det menar forskaren Karen Fricker vid kanadensiska Brock-universitetet. Hon forskar om hur Eurovision song contest har utvecklats sedan Berlinmurens fall 1989, och ser förra året som en milstolpe i tävlingens historia.
Conchita Wurst tog hem vinsten, och dedikerade den snabbt till ”alla som står upp för enighet och alla människors lika värde”. Hon har sedan dess pratat om och förespråkat hbtq-rättigheter i flera sammanhang runt om i världen.
– När vi pratar om någon som Conchita Wurst ser vi hur en samtida geopolitik tar plats inom tävlingens ramar. Det är intressant att se hur det verkar vara mer accepterat, säger hon.
”I linje med vad EBU tycker”
Anledningen till att den nya politiken, oberoende av landsgränser, tillåts i tävlingen är att den smeker EBU medhårs, tror Karen Fricker.
– Jag tror att det accepteras för att det ligger i linje med EBU:s egna värderingar. Det är bra värderingar, tycker jag personligen, men det är politik. Så det är intressant, säger Karen Fricker.
Handlar det inte om mänskliga rättigheter snarare än politik?
– Jo men som forskare måste jag påpeka, vad är det vi undersöker här, vad är politik? Conchita Wurst har det senaste året rest runt för att sprida de här värderingarna. Hon har valt att göra det istället för att fokusera på sin musik. Hon träffade Ban Ki-moon från FN, och har blivit ambassadör för de här värderingarna. Det är politik. Jag har alltid sagt att Eurovision song contest är mer än en tävling, det här är mycket mer än en tävling, säger Karen Fricker.
Kunde användas som propaganda
Samtidigt markerar EBU med jämna mellanrum mot politiska övertramp. I kväll tävlar gruppen Genealogy för Armenien med bidraget ”Face the Shadow”. Låten handlar om folkmordet i Osmanska riket för hundra år sedan och hette från början ”Don’t deny” – förneka inte. Men titeln ansågs vara för politisk och censurerades.
Kris Boswell tycker att EBU ska skrota regeln om förbud mot politik, för att politik är kul. Karen Fricker tycker inte det, för att det är roligt när politiken får lov att nästla sig in framför näsan på, men ändå utom räckhåll för regelivrarna.
– Det är det som är spänningen på Eurovision. Och hur hade det sett ut annars? Skulle Storbritannien skicka en propagandalåt om David Cameron i samband med valet? Säger hon.
Publiken gör politik av Eurovision
EBU:s politikförbud kan stoppa artister från att kasta ut explicita politiska budskap över Europa, men de kan inte hjälpa Europa, eller publiken, från att uttrycka politik i tävlingen. I Västeuropa står Ryssland i skottgluggen.
– Samtidigt tar politiken mer plats i publiken, nu får alla komma in i arenorna. Det är inte som förut, när det bara var specialinbjudna gäster. Förra året buades Ryssland ut av publiken på plats i Köpenhamn. Det kan nog bli likadant i år, säger Kris Boswell.
– Det finns en paradox i hur vi i väst exponeras för rysk politik och de bidrag landet skickar till Eurovision. Sedan 2013 har Ryssland konsekvent skickat fredsballader.
”Borde bua ut Vladimir Putin”
I år tävlar artisten Polina Gagarina med låten ”A million voices” med rysk flagg i ryggen. I videon till låten hoppar, skrattar och målar lyckliga barn.
– Vi borde bua ut Vladimir Putin istället, men han finns inte tillgänglig för oss, eller hur? Säger Karen Fricker.
– Jag är lite delad i det här. Jag tycker att vi måste respektera artisterna som är med, men samtidigt vet du vad du ger dig in i när du ställer upp i Eurovision.
I framtiden kommer politiken i Eurovision song contest att vara mer global och subtil, enligt Karen Fricker. Kris Boswell håller med:
– Det är smartare nu. Politik är en del av tävlingen. Ska vi alla bara sjunga kärlekssånger? Det skulle vara jättetråkigt egentligen.
Är det inte det Sverige gör?
– Jo. Man kan tycka att det är lite konstigt, när vi till exempel har haft en proggrörelse, men här har det alltid funnits en uppdelning. Det vore kul om Silvana Imam skulle ställa sig på Melodifestivalscenen och köra en låt, men det kommer aldrig att hända. Alla vill inte vara med i det här.