Winhill/Losehill debuterade 2012 med albumet ”Swing of Sorrow”. En skiva som fick genomgående höga betyg av recensenterna som bland annat kallade den Umeå-bördiga sextetten för en poppigare version av The Band.

Nu är de aktuella med sin nya skiva ”Trouble will snowball”. Kulturnyheterna fick en pratstund med bandets sångare Jonas Svennem för att höra mer om pressen kring den ökända andraskivan och deras nya inspirationskälla.  

Er första skiva blev ju väldigt hyllad, har arbetet med den andra skivan påverkats något av det?

– Ja, att skriva musik efter det har aldrig varit sig likt. Det var ju för första gången vi släppte musik som andra fick höra och den medvetenheten har vi haft med oss i arbetet med den andra skivan. Men vi fick liksom tänka bort det, säger Jonas Svennem.

Hanterade sorgen av sin mammas död

Första skivan var en hyllning till Jonas Svennems mamma som gått bort i cancer. Enligt Svennem var musiken det enda uttryck han kunde ta till för att hantera alla känslor som sköljde över honom.

På samma sätt som förra skivan hade ett tydligt tema har ”Trouble will snowball” inte det.

– Det är mer som att de olika låtarna varit sina egna berättelser, teman och visioner, säger Jonas Svennem.

Han berättar om andra spåret på nya skivan, låten Mother To Child Transmission som han och bandets textförfattare Carl Åkerlund gjort tillsammans. En låt som tog avstamp i en artikel om ett botemedel för att hindra spridandet av hiv mellan mamma och foster.

Skivans debutsingel, Working on the side, handlar om alla de människor som lever på flykt.

Upptäckt nya instrument

Vad inspireras ni av?

– För den här skivan var det mycket att upptäcka nya instrument och klanger. Det hörs i musiken att harmoniken inte är den självklara popharmoniken utan hämtad från andra genrer, säger Jonas Svennem.

En bidragande faktor är Winhill/Losehills samarbete med olika symfoniorkestrar.  

– Det har varit jättehäftigt, för mig som inte är utbildad tonsättare så har det varit väldigt spännande. En orkester ger en rikedom om man gör det bra men kan också upplevas om poänglös om man misslyckas. Det har verkligen utvecklat vår musik och jag tycker att skivan är som en kärleksförklaring till alla de här fantastiska instrumenten.

Men även om bandet förälskat sig i kombinationen av pop och klassiska instrument är det inte en linje som de tänker fortsätta med.

– Nu känner vi att vi vill upptäcka andra saker, men det kommer säkert vara något vi återvänder till.  

”Pepp på att göra vad som helst”

Har ni några särskilda drömmar med bandet?

– Det är att ta över världen på vårt sätt, nej skämt åsido, det är egentligen att få hålla på mer och mer med musik. Det är så svårt att kunna försörja sig enbart på musik. Men om vi får göra det så känns vårt skapande väldigt gränslöst med tanke på att vi har alltifrån tonsättare till Guldbaggevinnande fotografer i bandet. Vi har en pepp på att kunna göra vad som helst.