– Jag tror att vi kommer att se tillbaka på det här året och tänka: ”vilken grej det här var”. Både om programinnehållet och om den debatt som gav Umeå en ny självförståelse, säger Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-kuriren.
Umeåborna kan blicka tillbaka på ett fullspäckat 2014. Kalendern har svämmat över av evenemang, ett nytt kulturhus har invigts och mängder av besökare har strömmat till.
– Hela stadens kulturliv har på olika sätt engagerat sig i projektet. Men det har också engagerat näringslivet och personer som till vardags inte brukar ta del av kultur, säger Fredrik Lindegren, konstnärlig ledare för kulturhuvudstadsåret.
Kritik mot undanträngd gräsrotskultur
Året har dock kantats av mycket debatt. Bland annat har det riktats kritik mot att redan befintlig gräsrotskultur trängts undan när staden i stället velat bygga nytt och dyrt. Inte minst har det nya kulturhuset Väven – med bibliotek, bio, scener, hotell, restaurang och caféer kommit att bli en symbol för när kulturen ska samsas med näringslivet.
– Kulturhuvudstadsåret har handlat om att främja tillväxt och sätta Umeå på kartan ur ett marknadsföringsperspektiv, säger musikern Emma Swanström.
Hon är besviken på hur Umeå marknadsförde sig som alternativ kulturstad när man ansökte om att bli Kulturhuvudstad – något som sen inte avspeglats i programmet.
– Man drog nytta av Umeås särprägel, en särprägel som utvecklats av kulturens gräsrötter och det ideella engagemanget. När man väl fått utmärkelsen var man inte längre så intresserad av att ha med den biten.
”Bred mångfald”
Men det håller inte konstnärliga ledaren Fredrik Lindegren med om.
– Jämför man Umeå med många andra europeiska kulturhuvudstäder tycker jag att vi har nått en bred mångfald i kulturuttrycken. Kulturfrågorna har stärkts och kulturlivets röst har blivit mycket mer hörd, säger han.
Arrangemanget har på många sätt varit en besökssuccé. Men många frågar sig nu vad som nu blir bestående efter att kulturhuvudstadsåret tagit slut.
– De pengar som kommit in och gjort att vi under ett års tid gjort att vi har haft fantastiska produktioner försvinner nu. Vad står vi då kvar med för strukturer? Det får vi nog svar på först om några år, säger kulturredaktör Sara Meidell.