I slutet av 1800-talet kom de första svenska sedlarna med porträtt på, där samtliga valörer föreställde Gustav Vasa.
– Mellan 1890 och 1963 kom serien Sittande Svea, som enbart har Gustav Vasa på baksidan. Det här var en omåttligt populär sedelserie. Hade man en sådan sedel så kände man att man hade något med riktigt värde, säger Torbjörn Sundquist, förste antikvarie på Kungliga Myntkabinettet.
Sedan dess har merparten av alla svenska sedlar prytts med porträtt av kungar. Enligt Torbjörn Sundquist finns det flera förklaringar. Dels hade monarkin större makt under början av 1900-talet.
Men det handlade också om att skapa tillit till papper som betalningsmedel. Många var vana att använda mynt i silver och koppar så genom att använda kungligheter i kombination med andra, för riket typiska, symboler kunde Riksbanken ge ”tyngd” åt sedlarna.
–Folk kände trygghet i att ha en sådan sedel, det var verkligen så att de kunde lita på att den hade värde, säger Torbjörn Sundquist.
Kulturen gör entré
I mitten av 1980-talet kom den sedelserien som nu håller på att fasas ut. Redan då började kulturpersoner som Carl von Linné, Jenny Lind och Selma Lagerlöf utmana den kungliga dominansen. Torbjörn Sundquist tror att det var en medveten strategi att börja fasa ut kungarna.
Nu har kulturpersonligheterna, uteslutande från 1900-talet, tagit över sedlarna. Nytt är också att det är hälften män och hälften kvinnor. Riksbanksfullmäktige, som ansvarar för sedlarna, menar att det är omtyckta personer som både svenskar och folk i andra länder kan relatera till. Professor Dick Harrison anser att Riksbanken har haft för kort horisont när de gjort sitt urval.
– Jag tycker att det är väldigt dumt, man borde utnyttja sådana här nationella symboler, som sedlar är, till att visa på Sveriges rika kulturella arv. Det är väldigt tråkigt att en person som Carl von Linné försvinner, säger Dick Harrison.
– Man skulle kunna tänka sig att porträttera en person som Strindberg, istället väljer man att strikt fokusera på 1900-talet. Historien är en reservoar av mänskliga erfarenheter som vi bör ta till oss och utnyttja. Med det här visar Sverige att vi skiter i det.
Omfattande debatt
De nya sedlarna har debatterats och kritiserats. Historikern Herman Lindqvist sa i en intervju med Svenska Dagbladet att sedlarna har ”förvandlats till ett slags kändislappar”. Han får medhåll av Dick Harrison anser att det är ett bevis på svensk historielöshet.
– Bakom den här nedprioriteringen ligger det faktum att Sverige har ett av världens minst historieintresserade folk. Vi har inte haft krig på över 200 år, vi har inte behövt reflektera bakåt, vi har inte behövt använda vår historiska erfarenhet. Vi har skurit ner på historieundervisningen och prioriterar att titta framåt och inte bakåt. På gott och på ont har vi tackat nej till erfarenheterna, det visas nu även i valet av sedlar.
Debatten har inte bara fyllts av kritik. De nya sedlarna har även hyllats, bland annat för att det upplevs modernt att uteslutande använda så pass samtida kulturpersoner. Ewa Kumlin, vd på Svensk Form, anser att det är positivt att låta de omtyckta kulturpersonligheterna ta plats.
– Det är tidsenligt att man lyfter fram dem som har betytt mycket och gjort mycket för så många människor. Det påminner också om vad man gör i andra länder, till exempel har ju Finland lyft fram Alvar Aalto. Det är positivt, säger Ewa Kumlin.