Bärby ungdomshem utanför Uppsala. Hit kommer Jonas Klinteberg och Olle Eriksson med jämna mellanrum för att leda skrivverkstad. Dagens skrivuppgift är en krönika på temat ”Sommar på institution”. Jonas Klinteberg var tidigare själv fast i missbruk och har suttit i fängelse och på ungdomshem. Han börjar med att dela med sig av ett minne.

– När jag tänker sommar på institution får jag direkt en bild av att jag är på en låst avdelning. Jag sitter i ett fönster, det är mitt i sommaren, jag hör folk som gapar. Jag hör däckskrik. Det är så mycket ljudintryck som pågår utanför, och där sitter jag, i fönstret.

Efter en stunds brainstorming börjar killarna knattra på sina datorer. Jonas Klinteberg och Olle Eriksson går runt och ger feedback på texterna.

– Den där formuleringen var poetisk! Men kan du beskriva mer, vad är det som är speciellt med att vara här på sommren?, säger Olle Eriksson.

Började med fängelsetidning

Idén till skrivprojektet föddes efter att Jonas Klinteberg och Olle Eriksson startat fängelsetidningen ”Filen” för några år sedan. Där får dömda själva skriva om sin situation. De märkte hur folk växte av att göra sina röster hörda i tidningen. Nu har de dragit igång skrivverkstäder på tre olika ungdomshem.

– Vi ska peppa ungdomarna att skriva journalistiska texter. Mycket fokus ligger på ungdomarnas egen erfarenhet och situation som frihetsberövade. Grundidén är att deras röster ska räknas och förtjänar att bli lyssnade på, säger Olle Eriksson.

Bra att skriva av sig

Killarna på Bärby har en bakgrund i missbruk och kriminalitet. Nu har flera av dem fått krönikor publicerade i tidningarna Arbetaren och Oberoende. Nu ska de skriva om sin situation i Fria tidningen.

– Man lär sig att skriva och se saker ur en annan synvinkel. Hade det inte varit för det här hade jag inte reflekterat över min sommar och hur jag har betett mig. Det känns bra att få skriva ut lite, säger Jakob, som är 19 år.

Jakob har varit på Bärby ungdomshem i drygt ett år. Han läser ur sin text:

”När jag var fri så var mina dagar perfekta. På kvällen och natten, det var då min andra hälft vaknade till liv, och strulade till det för mig och för andra. När jag sitter inlåst bakom skottsäkra rutor, betong och tegel, instängd i en byggnad där ventilationen fungerar men inte ger någon effekt, då blir det så otroligt varmt. Det känns som att jag bor i en bastu. Det är bra och dåligt. Bra för mig och för andra människor, men även dåligt för mig och min andra hälft som inte blir nöjd med att sitta inlåst, och inte kan härja på sommaren.”

Se hela inslaget i klippet ovan.