Den kris som Svenska Akademien genomlidit under ett års tid ser ut att pågå ett tag till. Teologiprofessorn Jayne Svenungsson har nyligen valt att lämna sin stol och ledamoten Katarina Frostensons man, Kulturprofilen, sitter häktad i väntan på hovrättsdom.
Akademiens ständige sekreterare Anders Olsson har svårt att greppa den numera vedertagna bilden av Svenska Akademien som krisdrabbad och världsfrånvänd.
– Jag tror att många som har arbetat i Akademien har känt att deras verklighet inte alls svarar mot den bild som människor har av Akademien. Bilderna går inte ihop. Kanske börjar det bli dags att så småningom korrigera den bilden, säger han till TT och tillägger:
– Men jag tror ännu inte att det är möjligt.
Sara Danius avståndstagande
Två dagar efter krisens startskott – artikeln i Dagens Nyheter där 18 kvinnor om hur de utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp av den så kallade kulturprofilen – gjorde dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius ett uttalande inför ett stort pressuppbåd utanför Börshuset.
Danius meddelade att Akademien omedelbart avbrutit all kontakt med mannen, som har nära kopplingar till akademiledamoten Katarina Frostenson, och strypt bidragen till verksamheten i den klubb som han drev.
I uttalandet avslöjade Danius också att det under kvällens sammanträde framkommit att ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande”.
Anders Olsson beskriver hur bilden av en institution där sexuella övergrepp tystas ned krockade med den bild han själv hade av Svenska Akademien.
– Jag hade inte upplevt någonting alls av det här och när jag pratade med kollegorna i Akademien så hade de inte heller gjort det och inte kanslipersonalen heller. På något vis kändes det forcerat, här gick vi för långt. Alla började prata om att vi har så mycket problem i Akademien – men var finns de över huvud taget?
”Kanske betett sig plumpt”
Olsson åberopar också den advokatutredning som utredde kulturprofilens kontakter med Svenska Akademien. Den visade att ingen av de tillfrågade akademiledamöterna kände till att mannen skulle ha gjort sig skyldig till eller anklagats för ”brottsliga sexuella övergrepp”.
– Han har bara varit i akademisammanhang vid vissa middagar och kanske betett sig plumpt, det har den här utredningen visat vid några tillfällen. Men det har inte handlat om några sexuella övergrepp eller något som legitimerar talet om tystnadskultur.
Det här är en person som är känd för att träda över gränser. Det kan inte ha kommit som en överraskning för er?
– Nej, man har naturligtvis känt till sådana rykten, hur han har agerat i andra sammanhang. Så är det absolut. Nu talar jag bara om akademisammanhang, middagar och liknande, det är ingenting vi har upplevt i våra lokaler.
”Måste bli bättre”
Kort efter Sara Danius sorti som ständig sekreterare anordnades en manifestation på Stortorget strax intill Börshuset som ett stöd för henne. Samtidigt uppmanades de kvarvarande ledamöterna att lämna sina stolar.
Anders Olsson beskriver känslan inför de knytblusförsedda kvinnorna som ”absurd”. Där han såg en organisation som tydligt tagit avstånd från förtryck och sexuella övergrepp såg demonstranterna en institution präglad av unkna patriarkala värderingar.
Men att Akademien blev en symbol i det här läget är kanske inte så svårbegripligt?
– Bara vi klarar det så. Det fatala här var ju att hela organisationen har hållit på att gå under som en följd, säger Anders Olsson och fortsätter:
– Men det är inte fel att vi också tänker över de här tingen. Att vi också blir mer medvetna om relationerna mellan könen och hur vi beter oss. Vi måste bli bättre när det gäller representationen i Akademien men också i vårt sätt att fundera över priser. Vad gäller Nobelpriset diskuterar vi till exempel en jämnare fördelning mellan könen och att uppmärksamma kvinnliga författare mer.