I den nya så kallade samverkansmodellen ska konstnärer och förtroendevalda ute i regionerna i samråd ta fram planer för kulturen. Men hur de här samtalen ska gå till finns det ingen riktig modell för, och runtom i landet vittnar kulturarbetare om att det är svårt att påverka trots de många mötena.

Anna Söderbäck, som är ordförande i konstnärsorganisationen KLYS, har kunnat se ett liknande mönster bland medlemmarna. Mötena med politiker kan ofta påminna mer om informationsträff än dialog.

- Ibland tror jag att medlemmarna har uppfattat det som ett rent hån, att de bara får presenterat något som redan är bestämt. Att de bara är där för att det ska kunna bockas av i kanten att de är där, säger hon.

"Vi talar inte samma språk"

Nu börjar kulturlivet organisera sig. KLYS arbetar med en särskild ordbok som ska underlätta kommunkationen med politikerna. På så sätt, hoppas de, ska konstnärerna kunna få mer makt.

- Vi talar inte alltid samma språk. Det finns en ordförbistring i hur man använder ordet kulturskapare, konstnär eller kulturarbetare. Därför tänkte vi att vi gör en ordlista, säger Anna Söderbäck.

Konstnären Nina Bondeson menar att det i den nya kulturpolitiken blir allt viktigare att kunna formulera sitt konstnärskap i ord.

- Det krävs mer och mer verbal artikulation av konstnärer. Det finns också en upplevelse att man måste passa in i något, men vad är detta man ska passa in i? Det är ganska diffust, säger hon.

Reporter i inslaget är Ditte Hammar.

Klippning: Vlada Cakik.